Jag har förstås hunnit med en hel del utöver skolan. Mycket tid har jag ägnat åt att få ordning i mitt rum, vilket har inneburit en del shopping efter skolan. Hittills har jag hunnit med tre vändor till en 100 yen-shop nära stationen, och kommit hem med stora,välfyllda kassar varje gång. En 100 yen-shop är något som närmast måste beskrivas som en välsignelse för någon som ska bo en kortare tid i Japan, eller för vem som helst som behöver få tag i enklare grejer till hushållet. Det är en affär där nästan alla varor kostar 100 yen, ca 7 svenska kronor. Större grejer kan kosta 200-500 yen, men det allra mesta kostar bara 7 kr. Och du kan få tag i nästan vad som helst! Det finns ätpinnar, skålar, rengöringsmedel och andra städprylar, förvaringslådor, handdukar, tvål, köksgrejer, smink och krämer m.m Det här köpte jag på min första shoppingtur:

För alla de här grejerna betalade jag totalt 5250 yen, eller 350 kronor. Det känns väldigt prisvärt :-) När jag inte har pluggat, shoppat eller ordnat i rummet har jag ofta varit ute och ätit med mina nyfunna vänner här. Jag umgås med ett gäng bestående av en dansk, en holländare, en schweizare och två andra svenskar, som började samtidigt som mig och bor på samma studentboende. De går alla i nybörjarklassen så vi har lite olika scheman, men har hunnit ses en del. Innan jag kom till Japan hoppades jag ju på att det inte skulle vara några andra svenskar på skolan, men väl här är jag mycket glad för de finns. Det blir tillräckligt men japanska ändå, så det är bara skönt att det finns landsmän att prata med. Och de i gänget är inte de enda, jag har träffat minst tre svenskar till på skolan. 

Som sagt har det blivit en hel del utemat. Faktum är att jag inte lagat mat på boendet en enda gång hittills, om det inte räknas att bre smörgåsar. (Det gör det nog inte va?) Dels har det varit ont om tid, och dels har ju inte köket varit så trevligt att vara i p.g.a all smuts. Det är dock åtgärdat nu, vi hade storstädning idag med fina städprylar från 100 yen-affären så imorgon (söndag) tänkte jag inviga köket med lite matlagning. All utemat har ändå inte varit så farlig för plånboken. Lite enklare mat som den på bilden nedan, ris toppat med kött (och dressing i det här fallet) kostar mellan 30 och 40 kronor.

Denna rätt serverades även med en rå äggula, jag fick själv knäcka ägget och sila det över en smart hållare som separererade gulan. 

Något finare restaurangmat kostar ca 50-70 kronor.   

Intressant blandning av nudlar, något friterat, nori (sjögräs) lök, kallt fiskmos och något odefinierbart. Allt var mycket gott utom fiskmoset. Buljongen bredvid tömmer man över maten innan man börjar äta.

Vilhelm (en av svenskarna) äter nudlar som en äkta japan.

Riktigt fin mat kan förstås kosta betydligt mer än så här, men det är mycket lätt att hitta en god middag för de här priserna. Nu är det hög tid att sova, imorgon har jag en massa att plugga på inför nästa skolvecka. Idag hanns det inte med några studier alls, utöver köksstädningen var vi nämligen på en japansk fyrverkerishow/festival. det var väldigt roligt, tog lite bilder som får hamna i ett annat inlägg :-)

I måndags var det dags att gå till skolan i Japan för första gången! Jag hade tittat lite på hur jag skulle ta mig dit innan och visste att det bara var att gå rakt fram 5-10 min från den centrala stationen Tenjin. Jag hade inte tänk på hur enormt stor stationen är, men på något vis lyckades jag ta mig till rätt utgång. På vägen köpte jag med mig lite frukost som jag tänkte äta när jag kom till skolan.

Problemet nu var att jag stod i hörnet av en korsning, och det fanns fyra olika "rakt fram" att välja på. Jag chansade och valde förstås fel, vilket jag förstod när jag gått i tio minuter utan att stöta på någon skola. Tillbaka till korsningen igen och ny riktning. Den här gången gick jag i fem minuter innan jag stötte på en karta och äntligen lyckades orientera mig. Naturligtvis hade jag valt fel även denna gång, men nu visste jag i alla fall var jag var så det var bara att gå tillbaka och ta rätt väg.

Den räddande kartan. Jag utgick från korsningen där det står TENJIN med ett snett F framför, och borde ha gått längs med MEIJI-DORI AVE. för att komma till skolan.Som synes var det ju inte riktigt där jag var.

När jag kom fram till skolan var klockan fortfarande bara 9.10, eftersom jag hade åkt i god tid. Gott om tid för frukost tänkte jag, men som jag skrivit tidigare var ju inte starttiden 9.30 som jag trodde utan 9.00 Jag var alltså sen och blev omedelbart visad in i ett rum för att göra mitt placeringstest (för att hamna i en klass på lagom nivå). Där satt jag varm, utmattad och extremt hungrig och skulle försöka svara på frågor. När jag gjort första sidan insåg jag att jag hade 5 sidor frågor kvar. Då gick jag faktiskt och frågade en lärare om det var okej om jag tog en paus för att äta frukost, och det var det lyckligtvis. Efter det blev dagen riktigt trevlig :-)

Efter testet hade jag en kort "intervju" med en lärare på japanska där hon slutgiltigt bestämde vilken klass jag skulle gå i, och sedan fick vi allmän information om skolan och fick också våra böcker och scheman för veckan. Efter det var det dags för första lektionen. Jag gick till det klassrum som stod på schemat, och där var det redan en lektion i full gång. Både läraren och eleverna tittade på mig och frågade om jag hade gått fel, men vi redde snart ut att det var rätt klass. Skolan har ju ett system där man hoppar in i en pågående klass som ligger på samma nivå som en själv, vilket har många fördelar men blir lite förvirrade innan man kommit in i det. T.ex hann vi under veckan ha två glosprov innan jag fick reda på att det var glosor som klassen hade fått förra fredagen, alltså innan jag började.

Nu när jag har gått en vecka känns det som att jag har börjat komma in i det. Vi har fyra timmar lektioner om dagen mån-fre, antingen förmiddag eller eftermiddag. Lärarna byter av varandra så att vi har samma lärare under dagen, men olika varje dag. Vad vi ska läsa under dagen är bestämt i förväg och undervisningen håller en tydlig röd tråd, men det finns alltid utrymme får frågor om andra saker också. Klassen är densamma, men varje måndag kan det ev. börja nya elever och varje fredag kan någon sluta. Just nu är vi sex elever.

Vi får läxor varje dag, även fredag, som tar ca. 1,5 timme att göra. Varje fredag får vi också ca. 40 glosor som förhörs några om dagen under veckan. Tempot är högt, vilket inte är så konstigt med tanke på att många bara stannar 2-3 veckor på skolan och vill lära sig så mycket som möjligt. Det känns som att jag hänger med bra på det mesta, men det är ett par saker som klassen redan gått igenom som jag missat när jag pluggat själv hemma, så det måste jag sätta mig med snart. Än har jag inte haft tid, det är fullt upp här. 

Söndag morgon tog jag mig ut till Haneda airport för att flyga vidare till Fukuoka. Lyckligtvis var det lätt att hitta dit. Haneda ligger närmare stadskärnan än den större flygplatsen Narita, och många nationella flyg avgår därifrån. Jag såg nästan bara japaner på flygplatsen, och på mitt plan tror jag att jag var ensam utlänning. Flygvärdinnorna gav mig ett handskrivet vykort och en liten present för att jag flög med dem p.g.a detta :-)

Mycket fint upplåsbart flygplan. Det roliga är att jag såg det här planet i verkligheten också. Det var målat precis som det här planet, men var ett stort, riktigt flygplan. Bara i Japan...

Väl framme i Fukuoka kände jag genast att det inte var lika outhärdligt varmt som i Tokyo, bara ca 25 grader. Mycket trevligare! För att ta mig till studenthemmet åkte jag först med tunnelbana och sedan tåg, och eftersom jag hade fått tydliga instruktioner var det ganska lätt att hitta. Sista biten från tåget hade jag kollat upp på google streetview innan. 

Äntligen framme! I receptionen till studentboendet fick jag genast min rumsnyckel, men eftersom receptionisten inte talade engelska och dessutom verkade vara nyanställd blev det väldigt knappa instruktioner i övrigt. Hon glömde också att ge mig skolans välkomsstpaket, som innehöll en karta till skolan och startiden på måndagen (30 min före jag trodde att jag skulle vara där) vilket hade varit mycket användbart. I alla fall fick jag äntligen komma till mitt studentrum, som var städat och fint. Och internet fungerade!

Ovan: Säng, litet skrivbord och en liten hopfällbar stol som precis får plats mellan säng och skrivbord. 

Nedan: Praktiska hyllor, vattenkokare och hårtork.

En ganska stor garderob och ett litet kylskåp.

Vy över hallen. Innanför dörren finns den klassiska japanska "nedsänkningen" där man ska ta av sig skorna innan man går in.

Kompakt badrum med kombinerad dusch/badkar. 

Balkong med trevlig utsikt!

Så här kommer jag att bo de närmsta månaderna. Det finns tillgång till en tvättstuga som såg fräsch ut, och till ett kök som tyvärr var ganska smutsigt. Jag och några klasskompisar har dock bildat en städgrupp, så vi ska fixa iordning det i helgen tänkte vi. (Det är meningen att alla ska städa efter sig själva i köket, och personalen här verkar inte städa där alls så då blir det ju smutsigt efter ett tag... förhoppningsvis håller det sig rent en stund när vi har städat upp.)

Hög tid för ett inlägg nu. Jag har varit väldigt upptagen första dagarna, och är fortfarande, men jag ska försöka komma ikapp. Lördag morgon kl 09.00 var jag framme i Tokyo. (lokal tid). Flygresan gick bra, med ett byte i Helsingfors som gick smärtfritt. På planet till Japan hade alla en egen skärm med en massa filmer, men min var förstås trasig. Det var nog lika bra det dock, eftersom jag tänkt sova så mycket som möjligt. Sovandet gick väl lite si och så, jag satt envist och blundade i 6 timmar men sov kanske 2 timmar. Det räckte ganska bra som tur var. 

Min stolsgranne på planet var en japansk man. Vi småpratade litegrann under resan, nästan bara på japanska eftersom han var mycket dålig på engelska. Jag förstod kanske 1/3 av vad han sa, men det räcker förvånansvärt långt. Han var mycket imponerad av att jag reste ensam till Japan för att studera, och lite bekymrad över hur jag skulle hitta till mitt vandrarhem. Det slutade med att han bestämde sig för att följa mig hela vägen dit vilket tog kanske 1,5 timme, otroligt vänligt. Vi hade "Japan-träning" och övade på att köpa tågbiljetter, säga arigatô (tack) till alla, stå på rätt sida i rulltrappan och lyssna efter rätt tågutrop. Det var väldigt roligt, men också en ganska jobbig dag eftersom det var 34 grader varmt, riktigt tufft med alla väskor. 

金山さん (Kanayama-san), en man som verkligen lever upp till japanernas rykte om att vara vänliga och hjälpsamma. 

På väg till vandrarhemmet. Jag hade gärna gått tillbaka och tittat mer på templet, men det var verkligen outhärdligt varmt. Får ta det nästa vända i Tokyo om jag hinner. 

På vandrarhemmet bodde jag i ett delat rum, men de andra dök inte upp förrän framåt åtta på kvällen så jag hade gott om plats att packa om och fixa. Ungefär vid den tiden insåg jag att jag inte hade ätit något sedan sju på morgonen (man blir inte hungrig i 34 graders värme) och fick hjälp av en ålänning jag mötte i lobbyn att hitta till närmsta 7-11. Det är ett mycket bra ställe om man vill hitta billig och god snabbmat i japan, inte som i Sverige alltså. Det här åt jag: 

Fyllda friterade knyten av något slag (mycket goda!) och nudlar som man lägger 1 bunt i taget i "såsen" och äter. Tyvärr försökte jag mig på att äta på japanskt vis och höll upp skålen till munnen, vilket slutade med att jag spillde ut halva skålen över byxorna. Lyckligtvis fanns tvättmaskin att tillgå. 

Den här kvällen var det inga problem alls att somna, jag var helt slut. Morgonen därpå gick jag upp tidigt för att bege mig till flygplatsen och resa vidare till Fukuoka.