Som jag skrivit om tidigare är min skola väldigt bra eftersom det är små klasser, man kan börja studera när man vill och så länge man vill, och blir alltid placerad i en klass som motsvarar ens egen nivå. Det finns dock en stor nackdel med detta system. Nya elever börjar förvisso varje vecka, men varje vecka är det också flera som slutar. Vilket innebär att du varje vecka löper stor risk att behöva säga hejdå till ännu en kompis som åker hem, och som du med stor sannolikhet aldrig kommer att träffa igen. Har du extra mycket otur kan det hända att hela din klass slutar på en gång och du blir ensam kvar, vilket var just vad som hände förförra fredagen. 

När jag började i min klass var vi sex elever. Två slutade under de första två veckorna och en till lite senare men då började en ny tjej i klassen samtidigt. På slutet var vi alltså fyra stycken, fram tills alla utom jag slutade. Det var inte särskilt roligt. Om det inte finns några studenter på samma nivå minskas antalet lektioner per vecka något och man får privatundervisning istället. Säkert mycket effektivt, men det är trevligt att ha klasskompisar, framförallt när man har åkt till Japan främst för att det är roligt. När jag kom till skolan på måndagen efter visste varken jag eller lärarna om det skulle börja någon ny elev på min nivå, men efter placeringstestet fick jag lyckligtvis en ny klasskompis. Nu har jag två till och med. Men jag saknar ändå min gamla klass där alla var i min ålder.

Avslutningsceremoni med diplomutdelning och tal på japanska av alla som slutar. Här Simon, som kommer att stanna kvar i Japan i ett år till för att fortsätta plugga japanska på en annan språkskola. 

och Tai från Laos, som gick i klassen i två eller tre veckor (min tidsuppfattning här i Japan är mycket dålig). Hon skulle ge sig ut och resa i Japan i några månader innan hemfärd. 

Och Samuel, min bästa arkad-kompis som åkte direkt hem till Schweiz. Troligen bra för min plånbok men ledsamt. 

Erik från kompisgänget slutade också på Genki, men han stannade kvar i Fukuoka en vecka till.

Gruppfoto

Min klass! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 22 november var det dags för ett av de jobbigaste avskedes dittills, när Iraima skulle åka hem. Det kändes verkligen att vår grupp började tunnas ut, speciellt som även Lucie slutade på Genki JACS samma dag. Lucie stannade dock i Fukuoka en vecka...

En dag fick vi möjligheten att uppleva något riktigt japanskt: sumobrottning! Sumobrottning utövas i form av turneringar, där en turnerning hålls varannan månad året om. Tre av turneringarna hålls i Tokyo, och de övriga på andra platser i Japan. I no...

Under våra många besök på olika karaoke ställen hade vi sett att det var betydligt billigare att boka ett rum efter klockan 12 på natten. Faktum var att det kostade lika mycket att sjunga mellan kl 00-06 som två timmar kostade på kvällen. Detta i kom...

Traditionellt fanns inget julfirande i Japan, eftersom det inte är ett kristet land. Men eftersom japaner gärna importerar saker de gillar firas nu jul i stor skala i landet. Precis som i Sverige börjas det tidigt, med alla butiker upplysta och julde...

Hög tid för ett nytt inlägg enligt en del läsare. Jag är villig att hålla med.   Något av det roligaste med tiden i Japan var alla vänner jag fick där, och att vi spenderade så mycket tid tillsammans. Vi hittade oftast på saker tillsammans efter ...