För ett tag sedan var det dags att fira halloween i Japan. Japanerna älskar halloween och alla butiker, vare sig de säljer halloweenrelaterade produkter eller ej, pyntar mycket inför halloween långt i förväg. Halloweenfesterna haglar också tätt, och naturligtvis ordnade även skolan en halloweenmaskerad. Detta sammanföll med av min vän Maria från Danmark hade sin sista dag på skolan, och en hel del annat trevligt folk slutade också tyvärr. 

Halloweenprydnader vid Canal city några dagar tidigare, när vi gick på bio! Vi såg den senaste studio Ghibli-filmen Kazetatchinu, en animerad film om en man som bygger flygplan. Den var bra, och det var intressant att pröva på att se en film helt på japanska. Jag förstod uppskattningsvis 40 % av dialogen, tillräckligt för att hänga med i vad som hände.

Jag har ingen aning om vad "Trick or Parade?" kan tänkas betyda... Ska det inte vara Trick or treat?

Marie, livlig som alltid.

På eftermiddagen på fredagen hölls avslutningceremoni med tal i vanlig ordning.

Julia från Tyskland som bodde på mitt dormitory (som så många andra av mina skolkompisar) slutade.

Färgglada vänner :-)

Och Maria slutade. Usch usch.

Nastasia, en trevlig tjej från Nederländerna hade också sin sista dag.

Och Dimitri som gick i min klass under två veckor.

Lärarna var halloween-fina hela dagen :-)

Efter ceremonin skyndade jag mig hem för att byta om och ordna håret inför kvällens maskerad. De flesta bilderna finns ju redan på facebook, men här är de igen, tillsammans med några nya.

På tåget på väg till skolan.

Jag i min dräkt! Tetra, en karaktär från Zelda Wind Waker. Här finns en länk till google bildsök om du vill se hur hon set ut "på riktigt" :-) https://www.google.se/search?rlz=1C1SAVG_enSE521SE521&hl=sv&biw=1821&bih=857&site=imghp&tbm=isch&sa=1&q=tetra+zelda+wind+waker&btnG=

Frisyren sedd från sidan. Det här var förstås innan jag klippte mig.

Maria som ninja, Lucie från Frankrike som French maid (awesome ^^) Marie som en animekaraktär jag glömt namnet på och jag.

Björn, Wilhelm, Felix (svenskar alla tre) och Randy, min goda vän som talar med distinkt Oxforddialekt men som i själva verket kommer från Nederländerna och aldrig ens har besökt Storbritannien.

Iraima gjorde en mycket häftig cosplay som en Titan.

Nastasia och Maria.

Två av de japanska universitetsstudenterna som var med på festen.

Vi var på skolan i ett par timmar och minglade, tog mycket bilder och åt pizza och godis. Sedan gav vi oss ut på stan med lärarna för att gå "trick or treating", vilket i detta fall innebar att vi gick i samlat tropp till ett café 10 minuter bort där vi fick diverse sötsaker med oss i fina halloweenpåsar. På vägen passerade vi många stirrande japaner.

Efter festen gick vi vidare till vår favoritpub Morris där man kan sitta ute på taket. Där fick också Maria sin avskedspresent:

Vi hade inhandlat och skrev med textilpenna på denna vackra skjorta som Maria fick i avskedspresent. Runt kragen skrev alla sina namn. Texten lyder "I made Fukuoka DANEgerous".

Maria

Det var en av de roligaste dagarna i Japan, jättekul med maskerad där alla hade ansträngt sig för att ha bra dräkter, och en väldigt rolig kväll med bra sällskap av båda vänner från skolan och nya och gamla japanska bekantskaper :-)

Efter den mycket roliga teceremonin jag skrivit om tidigare bestämde jag mig för att lägga till två veckor kulturklasser till mitt vanliga schema. Under totalt sex eftermiddagar under de två veckorna fick jag göra olika aktiviteter kopplade till japansk traditionell kultur. Det var mycket intressant. Här är bilder från den första veckan.

Drejeri

På tisdagen fick vi pröva på drejeri. Vi instruerades på japanska av en lärare, medan en av våra egna lärare som var med översatte. Till min glädje kunde jag dock förstå det mesta utan översättning. Jag tillverkade en tekopp, det ska bli roligt att se slutresultatet när den torkat färdigt och bränts.

Min tekopp!

Hela klassen denna dag, tillsammans med drejeri-läraren som står bredvid mig.

Japans svärdkonst

På onsdagen fick vi lyssna till en föreläsning om japansk svärdkonst. Den höll av en amerikansk man som bott in Japan i 20 år och som instruerats av två olika mästare inom Kuroda Handen Yagyu Shinkage Ryu. Detta är en svärdskola som anses vara ursprunget till all japansk svärdkonst, och är fortfarande en egen gren av svärdkonst. Det var mycket intressant att lyssna till, och jag känner ett nyväckt intresse att titta på gamla samurajfilmer. Det häftiga var att han berättade om en massa gamla svärdmästare och samurjer, till och med en del namn jag hört förut, och man trodde liksom att det var påhittade legender. Och sedan visade han foton och berättade att det fanns fakta som styrkte att allt var sant. T.ex hade en av de mästare som instruerat honom slagits i andra världskriget, och enbart använt sitt svärd, aldrig skjutvapen.

Efter föreläsningen fick vi pröva på några grundslag med övningssvärd av trä, vilket förstås var väldigt roligt.

Detta är en solfjäder med förstärkta sidor av järn. Den bars av samurajer när de befann sig på platser där de var tvugna att lägga ifrån sig sina vapen. Samurajer bar alltid solfjäder, och denna kunde p.g.a förstärkningarna användas som ett vapen vid behov. Järnförstärkningarna kamouflerades för att likna trä eller bambu.

Zenmeditation

Och på torsdagen prövade vi på zenmeditation. Vi besökte ett buddisttempel i Fukuoka, som faktiskt är det äldsta i landet. Där satt vi ner tillsammans med tempelföreståndaren/munken och drack te och lyssnade till en kort föreläsning om buddism och zenmeditation. Efteråt var det dags att pröva på meditationen själva.

På tempelgården. Fågeln som hade satt sig på stenen skapade en intressant stämning inför besöket.

Zenmeditation går till så att man, efter några inledande bugningar, sitter på en kudde på golvet i lotusställning med händerna i knäet i 30 minuter och tittar tomt framför sig. Under meditationen ska man hela tiden långsamt räkna tyst till tio och andas på ett speciellt sätt. Efteråt läser man högt ur en bönbok under munkens ledning. Lotusställning innebär att man sitter med korslagda ben, men med båda fötterna vilande på låren. Eftersom varken jag eller mina klasskompisar var förmögna att utföra detta gick det bra att vi istället satt i halv lotusställning, alltså med bara ena foten vilande på låret. Våran meditation var också mycket kortare än vanligt, först 5 min och sedan 10 min. Även vid vanliga meditationssessioner är det vanligt att sitta i flera omgångar, med pauser emellan då man promenerar runt i speciella mönster för att inte bli för stel.

Meditation in action!

Poängen med det hela är förstås att bli bättre på att slappna av, gå djupare in i sig själv och i förlängningen bli en bättre, mer upplyst människa. Jag gillade konceptet med meditation, kan hända att jag prövar på det igen i framtiden. En intressant grej med zenmeditationen är att de har utvecklat en metod för att hjälpa dem som tappar fokus och inte kan hålla sig koncentrerade under sessionen. Under meditationen går en eller flera munkar runt och "håller vakt", och om de ser att någon är ofokuserad går de fram och slår personen med en käpp. När jag först hörde om det trodde jag att det var något slagd straff som avskräckte människor från att tappa fokus, men efter att ha provat det själv insåg jag att det faktiskt är till för att bli mer avslappnad.

Innan meditationen frågade nämligen vår lärare om det var någon som ville prova på detta med slagen, och jag anmälde mig frivillig. Det är klart man vill prova på så mycket som möjligt av kulturen när man får chansen. Så under den andra meditationssessionen var det dags. Munken kom fram och vi bugade oss för varandra. Sedan fick jag lägga händerna på axlarna och böja mig framåt så att huvudet inte var i vägen. Därefter slog munken mig med käppen två gånger på varje sida av ryggen. Till min förvåning (även om jag blivit förvarnad) var det väldigt hårda slag som faktiskt gjorde ont en kort stund, och framförallt lät det förskräckligt, mina klasskompisar var smått chockade efteråt. Sedan var det en ny bugning och tillbaka till meditationen. Det intressanta var att efteråt kände jag mig helt avslappnad i både kroppen och huvudet, det var lätt att slappna av och fokusera och jag kände mig glad. Det var uteslutande en positiv och intressant upplevelse.

Det ser ganska hemskt ut dock :-P

 Helt klart en givande och rolig vecka med kulturklasser :-)

Hösten har kommit till Fukuoka, vilket innebär att det blivit något kyligare, framför allt morgon och kväll, och också mörkare. Det är dock fortfarande väldigt fint väder och många dagar behövs ingen jacka. För att lysa upp i höstmörkret ordnas flera festivaler/tillställningar fokuserade på ljus, och vi besökte en av dem en kväll. 

Inom ett stort område i staden hade papperslyktor med värmeljus ställts upp på olika platser, bland annat på ett tempelområde och längs med floden. Det var mycket vackert. På en del platser framfördes också musik.

På väg.

Att hitta festivalplatserna var inte helt lätt. Först hamnade vi vid ett dunkelt upplyst tempel som inte alls var en del av festivalen. Det var helt och hållet mitt fel... Men det var fint där också :-) 

Efter en avstickare till centralstationen Hakata, där vi fick platserna markerade på en karta vid informationsdisken, lyckades vi till sist hitta till ett tempel som deltog i festivalen.

Redan på marken var lyktorna vackra att betrakta, men från en nivå högre upp kunde vi se bilden de föreställde också.

Längs med floden stod lyktor också uppställda, och människor passerade i flodbåtar som dem vi åkte i på skördefestivalen.

Jag vid vattnet.

Vacker ljuslykta vid en helgedom.

Fler lyktor uppställda i intressanta formationer.

Från ovan såg vi vad de föreställde!

På en annan gata hittade vi en såpbubbelmaskin :-)

Det var en mycket mysig festival. Efteråt hade jag väldigt trötta ben efter allt promenerande, totalt hade vi gått i fyra timmar, men det var det klart värt.

Efter att i flera veckor tjatat om att jag vill besöka ett kom jag tillsist i väg till till det beryktade nekocafé. Nekocafé betyder helt enkelt kattcafé och är vad det låter som: ett café där det finns en massa katter. Man betalar för tiden man är där och för minst en dryck; i vårt fall tog vi ett paket där vi fick stanna i en timme och en valfri dryck ingick. Detta kostade ca 1000 yen, 70 kr. 

Inne på cafét fanns ca 15-20 katter som sprang omkring fritt. Det fanns krypin för dem om de ville vara ifred en stund, och en massa platser att klättra på. Många av dem var mycket sociala och ville gärna gosa och leka, och det fanns många olika kattleksaker tillgängliga. Vi gjorde vårt bästa för att dricka upp våra drycker, men den mesta tiden tillbringades sittandes på golvet med katterna. Som jag förstod det är alla katter på cafét ursprungligen gatukatter, och det finns möjlighet att adoptera dem om man vill.

Jag gick dit tillsammans med Wilhelm, Felix och Maria, och vi var mer eller mindre i extas över alla gosiga katter. 

Wilhelm med katt. Notera locket på tekoppen; det är till för att man ska slippa få katthår i sin dryck, och troligen för att nyfikna katter inte ska provsmaka.

Och Felix med katt.

Det fanns flera kattungar också :-)

Den här katten var inte så intresserad av att socialisera, men ställde upp på att posera för ett foto.

Maria var mer populär.

Mitt te. Gott, men mycket ointressant i jämförelse med 20 katter.

Törstig katt.

 Jag vill gå dit igen!

För ett tag sedan (faktiskt precis 3 veckor, får ta och snabba upp publiceringen lite) var det återigen helgdag, så skolan ordnade en utflykt för oss. Den här gången åkte vi till en stor skördefestival i en stad som låg 1,5-2 timmar bort. Det var definitivt den häftigaste utflykten hittills, det fanns så mycket att se och uppleva. 

Vi började dagen med att åka i en flodbåt som stakades fram och åt vår lunch under tiden. Det var riktigt härligt och vädret var fantastiskt. Vi hade på något sätt fått för oss att det skulle vara höst i Japan vid den här tiden, så utan solskyddsfaktor var de flesta av oss röda av solen dagen efter, men det var det klart värt.

I väntan på båten.

Ombord! Jag, Marie och Maria från Tyskland.  

Iraima-chan!

Wilhelm, iklädd solhatt, satt i en av de andra båtarna. 

Vi såg sköldpaddor!

Här fick Marie prova på att staka båten en stund.

Och jag fick också prova! Jättekul att testa, men det var svårt att få den att gå rakt. Den fina scarfen som vi alla bär är ett tecken på att vi är deltagare i festivalen vi är på väg till och inte bara åskådare. Mer om det senare.

Efter en härlig båttur var vi framme vid festivalområdet. Vi var något sena och ramlade rakt in i paraden, vilket var trevligt då vi fick se allt på nära håll.

En av de tiotalet flottar som var huvuddelen av paraden. Flottarna drogs/bars fram av unga män, och ombord utfördes ryckiga, snabba "danser" av män iklädda olika masker. De lutade sig så långt ut ibland att det såg ut som att de skulle ramla över kanten. (Video längre ner).

När vi stannade vid ett rödljus kom en man från festivalen fram till oss med olika masker som han plockade från en av flottarna så att vi fick ta kort med dem. Mycket trevligt av honom.

Vi såg också ett brudpar på väg till sin traditionella japanska bröllopsceremoni. (Merparten av brudparen idag har annars en västerländsk ceremoni, eller något av en kombination.)

Vi följde paraden till en stor, öppen gårdsplan utanför ett tempel, där alla flottarna utförde någon slags ceremoni där höga käppar hissades från flottarna och de maskbärande männen utförde sina danser. Det fanns även flottar med unga, kimonoklädda kvinnor som spelade olika instrument. Många människor hade samlats för att se på. När paraden cirka en timme senare fortsatte vidare upprepades detta vid varje helgedom och tempel på vägen. Visserligen då en kortare variant, men ändå en ganska utdragen tillställning. Mycket intressant var det dock, även om en något alkoholpåverkad festivalbesökare jag stötte på senare försökte övertyga mig om att det var hemskt långtråkigt. 

Nedan en video från gårdsplanen:

Medan vi befann oss på gårdsplanen framför templet inträffade en av de där händelserna som gör en resa så magisk. Vi var en stor grupp från skolan, säkert 40 personer och stod därför utspridda i små grupper och tittade. Gruppen jag stod med, cirka 6 elever och en lärare blev plötsligt meddragna bort från området där flottarna fanns av en man som jag fortfarande inte riktigt vet vem det var. Han var iklädd någon ceremoniell dräkt och såg ut som en mycket viktig person, och han visade oss till en lätt undangömd plats vid sidan av templet.

Där pågick en skördeceremoni där ceremoniellt klädda människor satt i två rader framför ett altare. Här fanns bara ett fåtal åskådare förutom vi, alla andra såg på flottarna. Vi höll oss tysta i bakgrunden och såg på. Framme vid altaret höll en präst någon slags mässa där han sjöng/mässade en lång ramsa. När han var färdig reste sig fyra mycket unga kvinnor iklädda vackra dräkter, och började utföra någon slags ceremoniell dans. De rörde sig mycket långsamt och elegant, helt synkroniserat, i olika rörelsemönster med knäböjningar och armrörelser. Rörelserna i sig var inte så komplicerade, men dansen pågick mycket länge och jag var otroligt imponerad av hur de kunde komma ihåg allt. Framförallt imponerades jag av det faktum att de måste ha övat mycket länge för att lära sig detta, för att sedan framföra dansen nästan helt utan åskådare.

Efter den vackra dansen tog vår nya guide med oss till templet där bröllopsceremonin pågick. Vi kunde förstås inte gå in, men han visade oss hur vi skulle buga och klappa våra händer utanför för att välsigna äktenskapet. Sedan letade han upp olika viktiga människor associerade med templet för att vi skulle få möjlighet att fotograferas tillsammans med dem. Detta tog en stund, och när vi var klara var bröllopsceremonin avslutad och vi han precis se brudparet stiga ner i en båt liknande dem vi åkt i tidigare under dagen.

Efter detta återvände vi till resten av gruppen, mycket glada över att vi fått möjligheten att se allt detta.

Det var lagom dags för paraden att fortsätta vidare, och nu var det dags för vårt faktiska deltagande i festivalen: att hjälpa till med att dra en av flottarna. Under en sträcka av paraden lindades nämligen ett långt rep ut, och alla fick hjälpas åt att dra flotten. Det hela var symboliskt, så det var inte meningen att man faktiskt skulle dra utan bara hålla lätt i repet. Det kanske låter simpelt nog, men det var en härlig känsla att gå där och vara en del av allt häftigt som hände. 

Efter paraden åkte vi vidare till ett litet museum för att titta på rustningar och annat, vilket egentligen inte var en inplanerad del av dagen. Under vårt sidoäventyr tidigare hade vi tydligen i egenskap av utlänningar lyckats få en inbjudan från stadens rikaste man som hade museet att få komma in och titta gratis, och det tackar man ju inte nej till.

Det var ett trevligt litet museum där vi bland annat kunde se den här bärstolen:

Eftersom vi hade dragit över ganska mycket från den ursprungliga tidsplanen var alla nu utsvultna, så innan hemfärd stannade vi till på det lilla området med matstånd som alltid finns i anslutning till festivaler och köpte lite festivalmat.

Trött och glad festivaldeltagare med en rullad pannkaka toppad med ost och olika tillbehör.