Efter att i flera veckor tjatat om att jag vill besöka ett kom jag tillsist i väg till till det beryktade nekocafé. Nekocafé betyder helt enkelt kattcafé och är vad det låter som: ett café där det finns en massa katter. Man betalar för tiden man är där och för minst en dryck; i vårt fall tog vi ett paket där vi fick stanna i en timme och en valfri dryck ingick. Detta kostade ca 1000 yen, 70 kr. 

Inne på cafét fanns ca 15-20 katter som sprang omkring fritt. Det fanns krypin för dem om de ville vara ifred en stund, och en massa platser att klättra på. Många av dem var mycket sociala och ville gärna gosa och leka, och det fanns många olika kattleksaker tillgängliga. Vi gjorde vårt bästa för att dricka upp våra drycker, men den mesta tiden tillbringades sittandes på golvet med katterna. Som jag förstod det är alla katter på cafét ursprungligen gatukatter, och det finns möjlighet att adoptera dem om man vill.

Jag gick dit tillsammans med Wilhelm, Felix och Maria, och vi var mer eller mindre i extas över alla gosiga katter. 

Wilhelm med katt. Notera locket på tekoppen; det är till för att man ska slippa få katthår i sin dryck, och troligen för att nyfikna katter inte ska provsmaka.

Och Felix med katt.

Det fanns flera kattungar också :-)

Den här katten var inte så intresserad av att socialisera, men ställde upp på att posera för ett foto.

Maria var mer populär.

Mitt te. Gott, men mycket ointressant i jämförelse med 20 katter.

Törstig katt.

 Jag vill gå dit igen!

För ett tag sedan (faktiskt precis 3 veckor, får ta och snabba upp publiceringen lite) var det återigen helgdag, så skolan ordnade en utflykt för oss. Den här gången åkte vi till en stor skördefestival i en stad som låg 1,5-2 timmar bort. Det var definitivt den häftigaste utflykten hittills, det fanns så mycket att se och uppleva. 

Vi började dagen med att åka i en flodbåt som stakades fram och åt vår lunch under tiden. Det var riktigt härligt och vädret var fantastiskt. Vi hade på något sätt fått för oss att det skulle vara höst i Japan vid den här tiden, så utan solskyddsfaktor var de flesta av oss röda av solen dagen efter, men det var det klart värt.

I väntan på båten.

Ombord! Jag, Marie och Maria från Tyskland.  

Iraima-chan!

Wilhelm, iklädd solhatt, satt i en av de andra båtarna. 

Vi såg sköldpaddor!

Här fick Marie prova på att staka båten en stund.

Och jag fick också prova! Jättekul att testa, men det var svårt att få den att gå rakt. Den fina scarfen som vi alla bär är ett tecken på att vi är deltagare i festivalen vi är på väg till och inte bara åskådare. Mer om det senare.

Efter en härlig båttur var vi framme vid festivalområdet. Vi var något sena och ramlade rakt in i paraden, vilket var trevligt då vi fick se allt på nära håll.

En av de tiotalet flottar som var huvuddelen av paraden. Flottarna drogs/bars fram av unga män, och ombord utfördes ryckiga, snabba "danser" av män iklädda olika masker. De lutade sig så långt ut ibland att det såg ut som att de skulle ramla över kanten. (Video längre ner).

När vi stannade vid ett rödljus kom en man från festivalen fram till oss med olika masker som han plockade från en av flottarna så att vi fick ta kort med dem. Mycket trevligt av honom.

Vi såg också ett brudpar på väg till sin traditionella japanska bröllopsceremoni. (Merparten av brudparen idag har annars en västerländsk ceremoni, eller något av en kombination.)

Vi följde paraden till en stor, öppen gårdsplan utanför ett tempel, där alla flottarna utförde någon slags ceremoni där höga käppar hissades från flottarna och de maskbärande männen utförde sina danser. Det fanns även flottar med unga, kimonoklädda kvinnor som spelade olika instrument. Många människor hade samlats för att se på. När paraden cirka en timme senare fortsatte vidare upprepades detta vid varje helgedom och tempel på vägen. Visserligen då en kortare variant, men ändå en ganska utdragen tillställning. Mycket intressant var det dock, även om en något alkoholpåverkad festivalbesökare jag stötte på senare försökte övertyga mig om att det var hemskt långtråkigt. 

Nedan en video från gårdsplanen:

Medan vi befann oss på gårdsplanen framför templet inträffade en av de där händelserna som gör en resa så magisk. Vi var en stor grupp från skolan, säkert 40 personer och stod därför utspridda i små grupper och tittade. Gruppen jag stod med, cirka 6 elever och en lärare blev plötsligt meddragna bort från området där flottarna fanns av en man som jag fortfarande inte riktigt vet vem det var. Han var iklädd någon ceremoniell dräkt och såg ut som en mycket viktig person, och han visade oss till en lätt undangömd plats vid sidan av templet.

Där pågick en skördeceremoni där ceremoniellt klädda människor satt i två rader framför ett altare. Här fanns bara ett fåtal åskådare förutom vi, alla andra såg på flottarna. Vi höll oss tysta i bakgrunden och såg på. Framme vid altaret höll en präst någon slags mässa där han sjöng/mässade en lång ramsa. När han var färdig reste sig fyra mycket unga kvinnor iklädda vackra dräkter, och började utföra någon slags ceremoniell dans. De rörde sig mycket långsamt och elegant, helt synkroniserat, i olika rörelsemönster med knäböjningar och armrörelser. Rörelserna i sig var inte så komplicerade, men dansen pågick mycket länge och jag var otroligt imponerad av hur de kunde komma ihåg allt. Framförallt imponerades jag av det faktum att de måste ha övat mycket länge för att lära sig detta, för att sedan framföra dansen nästan helt utan åskådare.

Efter den vackra dansen tog vår nya guide med oss till templet där bröllopsceremonin pågick. Vi kunde förstås inte gå in, men han visade oss hur vi skulle buga och klappa våra händer utanför för att välsigna äktenskapet. Sedan letade han upp olika viktiga människor associerade med templet för att vi skulle få möjlighet att fotograferas tillsammans med dem. Detta tog en stund, och när vi var klara var bröllopsceremonin avslutad och vi han precis se brudparet stiga ner i en båt liknande dem vi åkt i tidigare under dagen.

Efter detta återvände vi till resten av gruppen, mycket glada över att vi fått möjligheten att se allt detta.

Det var lagom dags för paraden att fortsätta vidare, och nu var det dags för vårt faktiska deltagande i festivalen: att hjälpa till med att dra en av flottarna. Under en sträcka av paraden lindades nämligen ett långt rep ut, och alla fick hjälpas åt att dra flotten. Det hela var symboliskt, så det var inte meningen att man faktiskt skulle dra utan bara hålla lätt i repet. Det kanske låter simpelt nog, men det var en härlig känsla att gå där och vara en del av allt häftigt som hände. 

Efter paraden åkte vi vidare till ett litet museum för att titta på rustningar och annat, vilket egentligen inte var en inplanerad del av dagen. Under vårt sidoäventyr tidigare hade vi tydligen i egenskap av utlänningar lyckats få en inbjudan från stadens rikaste man som hade museet att få komma in och titta gratis, och det tackar man ju inte nej till.

Det var ett trevligt litet museum där vi bland annat kunde se den här bärstolen:

Eftersom vi hade dragit över ganska mycket från den ursprungliga tidsplanen var alla nu utsvultna, så innan hemfärd stannade vi till på det lilla området med matstånd som alltid finns i anslutning till festivaler och köpte lite festivalmat.

Trött och glad festivaldeltagare med en rullad pannkaka toppad med ost och olika tillbehör.