För ett tag sedan (faktiskt precis 3 veckor, får ta och snabba upp publiceringen lite) var det återigen helgdag, så skolan ordnade en utflykt för oss. Den här gången åkte vi till en stor skördefestival i en stad som låg 1,5-2 timmar bort. Det var definitivt den häftigaste utflykten hittills, det fanns så mycket att se och uppleva. 

Vi började dagen med att åka i en flodbåt som stakades fram och åt vår lunch under tiden. Det var riktigt härligt och vädret var fantastiskt. Vi hade på något sätt fått för oss att det skulle vara höst i Japan vid den här tiden, så utan solskyddsfaktor var de flesta av oss röda av solen dagen efter, men det var det klart värt.

I väntan på båten.

Ombord! Jag, Marie och Maria från Tyskland.  

Iraima-chan!

Wilhelm, iklädd solhatt, satt i en av de andra båtarna. 

Vi såg sköldpaddor!

Här fick Marie prova på att staka båten en stund.

Och jag fick också prova! Jättekul att testa, men det var svårt att få den att gå rakt. Den fina scarfen som vi alla bär är ett tecken på att vi är deltagare i festivalen vi är på väg till och inte bara åskådare. Mer om det senare.

Efter en härlig båttur var vi framme vid festivalområdet. Vi var något sena och ramlade rakt in i paraden, vilket var trevligt då vi fick se allt på nära håll.

En av de tiotalet flottar som var huvuddelen av paraden. Flottarna drogs/bars fram av unga män, och ombord utfördes ryckiga, snabba "danser" av män iklädda olika masker. De lutade sig så långt ut ibland att det såg ut som att de skulle ramla över kanten. (Video längre ner).

När vi stannade vid ett rödljus kom en man från festivalen fram till oss med olika masker som han plockade från en av flottarna så att vi fick ta kort med dem. Mycket trevligt av honom.

Vi såg också ett brudpar på väg till sin traditionella japanska bröllopsceremoni. (Merparten av brudparen idag har annars en västerländsk ceremoni, eller något av en kombination.)

Vi följde paraden till en stor, öppen gårdsplan utanför ett tempel, där alla flottarna utförde någon slags ceremoni där höga käppar hissades från flottarna och de maskbärande männen utförde sina danser. Det fanns även flottar med unga, kimonoklädda kvinnor som spelade olika instrument. Många människor hade samlats för att se på. När paraden cirka en timme senare fortsatte vidare upprepades detta vid varje helgedom och tempel på vägen. Visserligen då en kortare variant, men ändå en ganska utdragen tillställning. Mycket intressant var det dock, även om en något alkoholpåverkad festivalbesökare jag stötte på senare försökte övertyga mig om att det var hemskt långtråkigt. 

Nedan en video från gårdsplanen:

Medan vi befann oss på gårdsplanen framför templet inträffade en av de där händelserna som gör en resa så magisk. Vi var en stor grupp från skolan, säkert 40 personer och stod därför utspridda i små grupper och tittade. Gruppen jag stod med, cirka 6 elever och en lärare blev plötsligt meddragna bort från området där flottarna fanns av en man som jag fortfarande inte riktigt vet vem det var. Han var iklädd någon ceremoniell dräkt och såg ut som en mycket viktig person, och han visade oss till en lätt undangömd plats vid sidan av templet.

Där pågick en skördeceremoni där ceremoniellt klädda människor satt i två rader framför ett altare. Här fanns bara ett fåtal åskådare förutom vi, alla andra såg på flottarna. Vi höll oss tysta i bakgrunden och såg på. Framme vid altaret höll en präst någon slags mässa där han sjöng/mässade en lång ramsa. När han var färdig reste sig fyra mycket unga kvinnor iklädda vackra dräkter, och började utföra någon slags ceremoniell dans. De rörde sig mycket långsamt och elegant, helt synkroniserat, i olika rörelsemönster med knäböjningar och armrörelser. Rörelserna i sig var inte så komplicerade, men dansen pågick mycket länge och jag var otroligt imponerad av hur de kunde komma ihåg allt. Framförallt imponerades jag av det faktum att de måste ha övat mycket länge för att lära sig detta, för att sedan framföra dansen nästan helt utan åskådare.

Efter den vackra dansen tog vår nya guide med oss till templet där bröllopsceremonin pågick. Vi kunde förstås inte gå in, men han visade oss hur vi skulle buga och klappa våra händer utanför för att välsigna äktenskapet. Sedan letade han upp olika viktiga människor associerade med templet för att vi skulle få möjlighet att fotograferas tillsammans med dem. Detta tog en stund, och när vi var klara var bröllopsceremonin avslutad och vi han precis se brudparet stiga ner i en båt liknande dem vi åkt i tidigare under dagen.

Efter detta återvände vi till resten av gruppen, mycket glada över att vi fått möjligheten att se allt detta.

Det var lagom dags för paraden att fortsätta vidare, och nu var det dags för vårt faktiska deltagande i festivalen: att hjälpa till med att dra en av flottarna. Under en sträcka av paraden lindades nämligen ett långt rep ut, och alla fick hjälpas åt att dra flotten. Det hela var symboliskt, så det var inte meningen att man faktiskt skulle dra utan bara hålla lätt i repet. Det kanske låter simpelt nog, men det var en härlig känsla att gå där och vara en del av allt häftigt som hände. 

Efter paraden åkte vi vidare till ett litet museum för att titta på rustningar och annat, vilket egentligen inte var en inplanerad del av dagen. Under vårt sidoäventyr tidigare hade vi tydligen i egenskap av utlänningar lyckats få en inbjudan från stadens rikaste man som hade museet att få komma in och titta gratis, och det tackar man ju inte nej till.

Det var ett trevligt litet museum där vi bland annat kunde se den här bärstolen:

Eftersom vi hade dragit över ganska mycket från den ursprungliga tidsplanen var alla nu utsvultna, så innan hemfärd stannade vi till på det lilla området med matstånd som alltid finns i anslutning till festivaler och köpte lite festivalmat.

Trött och glad festivaldeltagare med en rullad pannkaka toppad med ost och olika tillbehör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den 22 november var det dags för ett av de jobbigaste avskedes dittills, när Iraima skulle åka hem. Det kändes verkligen att vår grupp började tunnas ut, speciellt som även Lucie slutade på Genki JACS samma dag. Lucie stannade dock i Fukuoka en vecka...

En dag fick vi möjligheten att uppleva något riktigt japanskt: sumobrottning! Sumobrottning utövas i form av turneringar, där en turnerning hålls varannan månad året om. Tre av turneringarna hålls i Tokyo, och de övriga på andra platser i Japan. I no...

Under våra många besök på olika karaoke ställen hade vi sett att det var betydligt billigare att boka ett rum efter klockan 12 på natten. Faktum var att det kostade lika mycket att sjunga mellan kl 00-06 som två timmar kostade på kvällen. Detta i kom...

Traditionellt fanns inget julfirande i Japan, eftersom det inte är ett kristet land. Men eftersom japaner gärna importerar saker de gillar firas nu jul i stor skala i landet. Precis som i Sverige börjas det tidigt, med alla butiker upplysta och julde...

Hög tid för ett nytt inlägg enligt en del läsare. Jag är villig att hålla med.   Något av det roligaste med tiden i Japan var alla vänner jag fick där, och att vi spenderade så mycket tid tillsammans. Vi hittade oftast på saker tillsammans efter ...