Det är ju bra märkligt hur veckans normal sett bästa dag kan ha blivit den sämsta. Ännu en fredag där en massa härliga människor slutade.

Min vän Randy åkte hem till Nederländerna. Först kastade han dock innehållet i en stor godispåse över oss alla och hävdade att det var en nederländsk jultradition.  

Fina Maria åkte hem till Tyskland.

Och min sista klasskompis Dave slutade också. Återigen utan klasskompisar. Fördelen med att skriva bloggen såhär i efterhand är att jag redan vet att jag fick två nya väldigt trevliga klasskompisar veckan därpå :-)

Lite shopping så här avslutningsvis. Den 31 oktober släpptes den nya Sailor Mercury-figurinen i Japan, och eftersom den stod med på min måste-köpa lista sprang jag förstås iväg och köpte den redan samma dag. Visserligen skulle jag ju spara all shopping till Tokyo för att inte ha för mycket att släpa på när jag reste runt, men jag ville vara säker på att den inte skulle hinna försvinna. Och en figurin tar ju inte så hemskt mycket plats...

Fast det där är ju inte Sailor Mercury utan Sailor Moon... hmm?

Det där är däremot Sailor Mercury! Det råkade visst bli två figuriner av bara farten. Men fina är de i alla fall!

Andra veckan med kulturklasser!

Monokrom-målning

Första dagen fick vi pröva på monokrom-målning. En typ av konstform som går ut på att man har en bild som redan har konturerna målade, och sedan fyller i den lite som man känner för med svart färg. Hela bilden ska inte fyllas i, utan man drar linjer lite här och var, och beroende på hur mycket färg man tar på penseln blir det olika mörkt från ljusgrått till svart. 

Tanken är att det ska vara meditativt, samtidigt som det ska vara lättsamt och gärna göra lite fort och slarvigt utan för mycket eftertanke. Vår lärare klagade hela tiden på att vi var för koncentrerade och gick runt och sa "le! Le!" till oss. Trots våra uppenbarligen bistra miner var det riktigt kul och slutresultatet blev rätt så fint.

Konstnär in action

Japansk presentinslagning

Nästa dag var det dags japansk presentinslagning. Huvudfokus låg på användningen av furoshiki, ett kvadratiskt tygstycke som kan köpas i alla tänkbara färger och också i olika storlekar. När man ger bort en gåva inslagen i en furoskiki öppnar man oftast själv paketet framför mottagaren och lämnar sedan över gåvan, medan man behåller själva tygstycket. Det fanns många olika tekniker för att slå in allt från kuvert till vinflaskor, och det var väldigt specifikt hur man skulle gå till väga. T.ex börjar man att vika från vänster för begravningskuvert och från höger för födelsedagskuvert, så det gäller att inte göra fel. (Själv har jag redan glömt hur det var, så ovanstående höger och vänster skulle lika gärna kunna vara tvärtom).

Detta tygstycke kan även användas i vardagen för att transporterna t.ex skolböcker eller matlådor, eller som shoppingkasse. Praktisk och miljövänligt, men ovanligt i dagens japan. Efter att ha lärt oss om furoshiki prövade vi även på lite inslagning med papperspåsar, som den fina farsdag-inslagningen nedan. Lektionen låter väldigt intressant såhär i efterhand, men jag måste erkänna att det hela faktiskt var ganska långtråkigt.

Inslagen vinflaska. (Paketet ska egentligen inte vara snett, men vi kan väl se det som en personlig touch?)

Matlagning

Sist ut var japansk matlagning, en lektion jag verkligen sett fram emot. Vi fick under handledning tillverka makizushi, alltså sushirullar. Riset var redan tillagat och nedkylt, men alla andra moment fick vi göra, som att tillaga och skära upp de speciella äggrullarna och att rulla ihop sushirullen med hjälp av bambumattan. Det var väldigt roligt, och slutresultatet blev mycket gott.

Ta-daa, egentillverkad makizushi!

Det har blivit några luncher på sushistället med rullband som ligger nära skolan (som jag skrivit om tidigare). Svårt att låta bli när det bara kostar 105 yen per tallrik (7 kr) och när det är så gott :-)

De allra flesta luncherna inhandlas dock på någon av de kombini som ligger nära skolan. (Kombini=japan-engelska för convinience store, typ 7-11). Det är fortfarande häftigt att kunna gå in på 7-11 och välja ut god och billig lunchmat, något jag verkligen kommer att sakna hemma i Sverige. 

En japansk kvinna vi träffade under ett skolevenemang tipsade oss om en konstmarknad i Kita-Kyushu (en stad i norra Kyushu som helt enkelt heter Norra Kyushu) där hon också skulle delta. Om jag ska vara helt ärlig tyckte jag inte att det lät så värst kul, men vi åkte ändå och vi hade en väldigt rolig dag i slutänden. Soligt och varmt var det också trots att det var slutet av Oktober.

Ma-chan (Marie) är något av en cirkusartist.

En fin bil som jag fotograferade främst för att jag tänkte att Marcus S skulle vilja se den (vet inte vad det är för märke eller modell dock).   

Jag blev förälskad i ett coolt halsband med Alice i Underlandet-tema som jag köpte :-)

Kul fontän

Jag, Ma-chan och Iraima-chan

Vi hittade en optiker. Skylten himlade med ögonen.

• De ber om ursäkt om du går in i dem.
• De är faktiskt mycket bra på att be om ursäkt för det mesta.  Tillfälligt avstängd rulltrappa.
• De går till doktorn varje gång de blir förkylda. VARJE GÅNG. Doktorn ger dem förkylningsmedicin och rekommenderar mycket vila.
• De producerar tavlor/t-shirtar m.m med engelska svårbegripliga texter. 
• Fin tavla jag hittade
• De äter glass med intressanta smaker  Tomatglass någon? Inte? Vad sägs om brunt ris-smak då?
• De ser till att allting är sött och gulligt. Även förbudsskyltar.Förbud mot hundar inom ett tempelområde

• De äter aldrig mat gående, eller på lokaltåg/bussar. Det anses otrevligt. (Ungdomar bryter dock mot denna oskrivna regel då och då).
• De har alltid med sig ett paraply om det finns minsta risk till regn. På en regnig dag, även om det bara regnar lite grann, har alla japaner du möter ett uppfällt paraply. Det finns till och med paraplyhållare vid sätet på biografen.
  
• Mer än var 10:nde kvinna använder paraply även på soliga dagar, men då som parasoll. Japanska kvinnor i allmänhet använder hög solskyddsfaktor och vill absolut inte bli solbrända, då det anses fult och ohälsosamt. (En ganska vettig inställning måste jag säga).
• De har instruktioner för hur man bäst värmer sin sake på mikrovågsugnarna.Japansk micro. Uppifrån: Onigiri (risbollar, ofta med fyllning), kokt ris, atsukan (namnet för uppvärmd sake), obento (matlåda)
• Om tåget är försenat delar stationsvärdarna ut lappar som man kan ge till sin chef/lärare för att bevisa att det inte var ens eget fel att man var sen. Jag fick sådana båda gångerna mitt tåg var försenat under mina tre månader i Fukuoka (4 respektive 7 minuters försening).

Det var ju ett tag sedan jag uppdaterade sist. På slutet blev internet plågsamt långsamt i studenthemmet (ibland funkade inte ens google) samtidigt som jag var väldigt upptagen med fixande, pluggande inför sluttenta och att umgås med mina vänner förstås. Nu tänkte jag ta tag i bloggandet igen, och eftersom det är min blogg och jag som bestämmer så börjar jag där jag slutade sist. Nu har jag bara drygt en vecka kvar här i Japan, men jag tänkte fortsätta efter att jag kommit hem tills alla dessa fantastiska dagar har fått sina egna inlägg. 

Låt oss fira denna nystart med bilder från ett cafébesök: