Så varför är skriftspråket så svårt då? Först och främst har japanerna tre olika alfabet. Två av dem är stavelsealfabeten ひらがな (hiragana) och カタカナ (katakana), som du kan se exempel på här nedan.

I dessa alfabet motsvarar varje tecken en stavelse (exempelvis a, ka, to), vilket gör att de i praktiken motsvarar funktionen hos vårat alfabet. När du ser tecken bredvid varandra kan du ljuda ut dem till ett ord. De två olika alfabeten har olika tecken för samma ljud/stavelse. Anledningen till att det finns två är att japanerna använder det ena för att skriva japanska ord och det andra till utländska låneord. Hiragana och katakana har 46 tecken vardera, vilket kan ta några veckor att plugga in men är högst överkomligt så fort man lyckats få hjärnan att greppa att bokstäver inte måste se ut som a, b och c.

Värre är det med det tredje "alfabetet" 漢字 (kanji). Detta alfabet består av tecken som var för sig eller tillsammans med andra bildar hela ord. Dessa tecken har japanerna lånat från kinesiskan, men de har egna uttal på dem. Det finns väldigt många kanji, men antalet som används "till vardags" och krävs för att kunna läsa och förstå t.ex en dagstidning är 1945 st. Japp, 1945 st tecken att plugga in. Var börjar man ens? Jag valde att köpa den här boken:

Den är på 256 sidor, och när jag tagit mig igenom hela förväntas jag ha lärt mig 250 st väldigt enkla kanjitecken. Den första tredjedelen av boken handlar inte ens om kanji, utan vanliga beståndsdelar av kanjitecken som är bra att lära sig först för att lättare kunna greppa de mer komplicerade tecknen sedan. (som t.ex beståndsdelen 子 i tecknet 字 ovan).

I boken har jag bl.a fått lära mig att det inte räcker att komma ihåg alla strecken i varje kanji (som kan vara från ett enda upp till 20-30 stycken), utan att du även måste veta i vilken ordning och åt vilket håll de ska dras. Detta är inte överkurs, utan helt nödvändigt för att t.ex kunna slå upp dem i ett lexikon. Överkurs enligt mig är dock att jag också får lära mig på vilket sätt pennan ska lyftas från pappret när varje streck är draget (långsamt, tvärt, först en kort paus och sedan långsamt...). Kommentarer överflödiga.

Så här ser en "övningsruta" för att lära sig ett kanji ut i min bok:

Överst har du kanjitecknet med dess standardbetydelse under. Bredvid finns rutor som visar hur kanjin skrivs och där du kan öva på att skriva kanjin. Under finns kanjins alla olika uttal, och bredvid dessa olika ord som kanjin ingår i. Men vänta nu, vadå olika uttal? Jo, för att komplicera det hela ytterligare kan varje kanji uttalas på flera olika sätt (ofta två till fem stycken) beroende på vilket ord den ingår i. Så kanjin för "tre" här uppe kan uttalas som "mi", "mitsu", "mittsu" eller "san" beroende vilka andra tecken den står bredvid.

Så vitt jag förstått är det dock bortkastad tid att faktiskt plugga in alla de olika uttalen. Det är bättre att fokusera på vilka ord kanjin ingår i och lära sig dem, och då kommer uttalen automatiskt. Det är lättare att lära sig att månaden Mars, 三月 heter sangatsu på japanska och att känna igen de tecknen, är att lära sig att 三 ibland uttalas "san". Det här gör ju dock att om du stöter på ett japanskt ord som är nytt för dig kan du aldrig veta hur det uttalas innan du slagit upp det, även om du förstår betydelsen av tecknen. 

Hiragana + Katakana + Kanji = Japanska!

Japanska skrivs med en blandning av dessa tre alfabet. Ordet "röd" 赤い t.ex består av kanjitecknet 赤 och hiraganatecknet い. I läroböcker för nybörjare samt i barnböcker används en förenklad form utan kanji där alla ord skrivs som de uttalas, alltså enbart med hiragana och katakana. Då skulle "röd" skrivas som あかい (a ka i) istället. Mitt liv vore mycket enklare om alla japanska texter skrevs på detta vis istället för att blanda in besvärliga kanji, men tyvärr skulle inte detta fungera i praktiken. Texterna skulle bli väldigt röriga och också svårlästa, då många japanska ord uttalas likadant och du måste se kanjit för att avgöra vilket ord det är frågan om.

Så jag får nog kämpa vidare med min kanjibok, det känns i alla fall bättre nu när ni vet hur besvärligt jag har det

;-)