Det finns vardagar i Japan också, även om de inte direkt känns som vardagar än. Nedan kanjiläxa, övning på skriva tecknen rätt och försöka komma ihåg vad de betyder. Till höger ser ni min lärobok. Om drygt en vecka har vi ett stort prov för att gå vidare till bok två (jag hoppade in på kapitel nio av tolv i denna bok), så får nog försöka lägga lite mer tid på studier närmsta tiden än vad jag gjort hittills :-P

Matlagning ägnar jag mig åt med ojämna mellanrum också. Med tanke på att färdig- och utemat är väldigt billig jämfört med svenska priser, och ingredienser till matlagning istället är någon dyrare än i Sverige sparar jag inte jättemycket på att laga egen mat, men det är kul ibland och skönt som omväxling att inte behöva gissa vad det är jag äter. (Gissningleken i det här fallet sker vid inköp i mataffären, alltid lika spännande att försöka hitta rätt ingrediens). Här nedan har jag gett mig på fisksoppa.

Jag använde alla ingedienser ovan utom det torkade sjögräset (nori) och sojan. Jag vet inte vad det var för sorts fisk men den var god. Jag har inte sett någon fryst fisk i Japan, all fisk säljs färsk och ofta hel. Denna behövde jag bara rensa från ben och skinn, men det tog ändå 40 min p.g.a hemskt slöa knivar. Lyckligtvis har jag nu hittat en knivslip, så i fortsättningen bör det gå bättre. Vi lagar mat på gasplattor i köket. Jag tyckte att det verkade lite läskigt först, men började snabbt att älska dem. De är enkla att använda och man kan höja och sänka värmen omedelbart. Matlagningen går snabbare än hemma och om något håller på att koka över drar man bara ner värmen så slutar det koka på en gång. Väldigt smidigt. Trots det är jag nog inte sugen på någon gasspis i framtiden, vill inte gärna ha en öppen låga i köket.

Slutresultatet. Det blev gott, och räckte i fyra dagar till så inte så dumt :-) Jag har ett litet frysfack i kylskåpet som rymmer en matlåda, skönt att inte behöva äta allt på rad.

För ett tag sedan (var det förra eller förrförra veckan? Ingen aning) var vi på baseboll! Skolan hade fått några gratisbiljetter som vi snabbt lade beslag på trots bristande basebollintresse enligt resonemanget "det är gratis och vi är i Japan". Baseboll (yakyû på japanska) är en mycket populär sport i Japan och drar mycket publik. Arenan i Fukuoka kändes mycket stor, det var så att vi drog efter andan när vi kom in.

Entrévärden visade oss vänligt nog hela vägen till våra platser, vilket nog var bra eftersom systemet var lite förvirrande först. (Alla stolar i en rad "på höjden" hade samma nummer). 

På plats! Iraima från Venezuela, Vilhelm, Maria och Radoje.

Det hela inleddes förstås med uppvisning av cheerleaders. Efteråt kom spelarna in på arenan med varsitt barn vid handen, som det brukar vara på fotbollsmatcher i Sverige. Varje barn blev tilltalat av maskoten och fick säga en fras, ingen aning om vad det var men alla sa samma sak. Det var extremt gulligt, de små barnen som behövde lite hjälp innan de visste förstod att de skulle börja prata och de något äldre som var mycket seriösa, alla väldigt entusiastiska.   

Matchen i sig var ganska intressant när vi väl listat ut hur det hela fungerade, men gick otroligt långsamt. Det var konstant småpauser på 2-5 minuter mellan varje boll som kastades, varje spelare som böts ut och så vidare. Hade det inte varit för alla pauser som drog ut på tiden hade det faktiskt varit riktigt roligt och något jag gärna gjort om, men nu blev det för långsamt. Hela matchen tod 3,5 timmar, och efter det blev det förlängning då lagen låg lika. Då valde vi att åka hem eftersom klockan var halv tio och vi skulle till skolan nästa dag. 

Detta hindrade dock inte att det var mycket roligt att få uppleva detta en gång. Det var en speciell atmosfär, väldigt avslappnad samtidigt som alla hejade på laget. I princip alla på arenan åt någon form av mat. Publiken fortsatte att droppa in fram till halv nio även fast matchen började kl 18.00, de som kom sent verkade komma direkt från jobbet. På den första bilden kan man nere till höger se ett par människor i färglada kepsar. Det är två av många ungdomar som under hela matchen gick upp och ner i alla trappor och sålde öl och annan dryck. De verkade jobba hela tiden och bar en stor behållare med dryck på ryggen som de fyllde över i muggar. Jag förstår inte hur de orkade. 

I period 7 av 9 hände något intressant. Perioden kallades "lucky 7" och alla skulle heja extra mycket på laget, vilket gick till så att alla blåste upp stora gula ballonger (föreställande... basebollträn? Förhoppningsvis basebollträn) och viftade med dessa under en sång för att sedan släppa upp dem i luften så att de flög runt. Det hela såg mycket speciellt ut. Nedan några foton och en videosnutt som ger en bra bild av det hela. 

Maria lyckades också få tag på en ballong.

Mycket intressant som sagt. Kul hade vi alla fall, japansk baseball var absolut en upplevelse värd både tiden och pengarna vi slapp betala :-P

 
  Fler cheerleaders!