Det finns vardagar i Japan också, även om de inte direkt känns som vardagar än. Nedan kanjiläxa, övning på skriva tecknen rätt och försöka komma ihåg vad de betyder. Till höger ser ni min lärobok. Om drygt en vecka har vi ett stort prov för att gå vidare till bok två (jag hoppade in på kapitel nio av tolv i denna bok), så får nog försöka lägga lite mer tid på studier närmsta tiden än vad jag gjort hittills :-P

Matlagning ägnar jag mig åt med ojämna mellanrum också. Med tanke på att färdig- och utemat är väldigt billig jämfört med svenska priser, och ingredienser till matlagning istället är någon dyrare än i Sverige sparar jag inte jättemycket på att laga egen mat, men det är kul ibland och skönt som omväxling att inte behöva gissa vad det är jag äter. (Gissningleken i det här fallet sker vid inköp i mataffären, alltid lika spännande att försöka hitta rätt ingrediens). Här nedan har jag gett mig på fisksoppa.

Jag använde alla ingedienser ovan utom det torkade sjögräset (nori) och sojan. Jag vet inte vad det var för sorts fisk men den var god. Jag har inte sett någon fryst fisk i Japan, all fisk säljs färsk och ofta hel. Denna behövde jag bara rensa från ben och skinn, men det tog ändå 40 min p.g.a hemskt slöa knivar. Lyckligtvis har jag nu hittat en knivslip, så i fortsättningen bör det gå bättre. Vi lagar mat på gasplattor i köket. Jag tyckte att det verkade lite läskigt först, men började snabbt att älska dem. De är enkla att använda och man kan höja och sänka värmen omedelbart. Matlagningen går snabbare än hemma och om något håller på att koka över drar man bara ner värmen så slutar det koka på en gång. Väldigt smidigt. Trots det är jag nog inte sugen på någon gasspis i framtiden, vill inte gärna ha en öppen låga i köket.

Slutresultatet. Det blev gott, och räckte i fyra dagar till så inte så dumt :-) Jag har ett litet frysfack i kylskåpet som rymmer en matlåda, skönt att inte behöva äta allt på rad.

I måndags var det dags att gå till skolan i Japan för första gången! Jag hade tittat lite på hur jag skulle ta mig dit innan och visste att det bara var att gå rakt fram 5-10 min från den centrala stationen Tenjin. Jag hade inte tänk på hur enormt stor stationen är, men på något vis lyckades jag ta mig till rätt utgång. På vägen köpte jag med mig lite frukost som jag tänkte äta när jag kom till skolan.

Problemet nu var att jag stod i hörnet av en korsning, och det fanns fyra olika "rakt fram" att välja på. Jag chansade och valde förstås fel, vilket jag förstod när jag gått i tio minuter utan att stöta på någon skola. Tillbaka till korsningen igen och ny riktning. Den här gången gick jag i fem minuter innan jag stötte på en karta och äntligen lyckades orientera mig. Naturligtvis hade jag valt fel även denna gång, men nu visste jag i alla fall var jag var så det var bara att gå tillbaka och ta rätt väg.

Den räddande kartan. Jag utgick från korsningen där det står TENJIN med ett snett F framför, och borde ha gått längs med MEIJI-DORI AVE. för att komma till skolan.Som synes var det ju inte riktigt där jag var.

När jag kom fram till skolan var klockan fortfarande bara 9.10, eftersom jag hade åkt i god tid. Gott om tid för frukost tänkte jag, men som jag skrivit tidigare var ju inte starttiden 9.30 som jag trodde utan 9.00 Jag var alltså sen och blev omedelbart visad in i ett rum för att göra mitt placeringstest (för att hamna i en klass på lagom nivå). Där satt jag varm, utmattad och extremt hungrig och skulle försöka svara på frågor. När jag gjort första sidan insåg jag att jag hade 5 sidor frågor kvar. Då gick jag faktiskt och frågade en lärare om det var okej om jag tog en paus för att äta frukost, och det var det lyckligtvis. Efter det blev dagen riktigt trevlig :-)

Efter testet hade jag en kort "intervju" med en lärare på japanska där hon slutgiltigt bestämde vilken klass jag skulle gå i, och sedan fick vi allmän information om skolan och fick också våra böcker och scheman för veckan. Efter det var det dags för första lektionen. Jag gick till det klassrum som stod på schemat, och där var det redan en lektion i full gång. Både läraren och eleverna tittade på mig och frågade om jag hade gått fel, men vi redde snart ut att det var rätt klass. Skolan har ju ett system där man hoppar in i en pågående klass som ligger på samma nivå som en själv, vilket har många fördelar men blir lite förvirrade innan man kommit in i det. T.ex hann vi under veckan ha två glosprov innan jag fick reda på att det var glosor som klassen hade fått förra fredagen, alltså innan jag började.

Nu när jag har gått en vecka känns det som att jag har börjat komma in i det. Vi har fyra timmar lektioner om dagen mån-fre, antingen förmiddag eller eftermiddag. Lärarna byter av varandra så att vi har samma lärare under dagen, men olika varje dag. Vad vi ska läsa under dagen är bestämt i förväg och undervisningen håller en tydlig röd tråd, men det finns alltid utrymme får frågor om andra saker också. Klassen är densamma, men varje måndag kan det ev. börja nya elever och varje fredag kan någon sluta. Just nu är vi sex elever.

Vi får läxor varje dag, även fredag, som tar ca. 1,5 timme att göra. Varje fredag får vi också ca. 40 glosor som förhörs några om dagen under veckan. Tempot är högt, vilket inte är så konstigt med tanke på att många bara stannar 2-3 veckor på skolan och vill lära sig så mycket som möjligt. Det känns som att jag hänger med bra på det mesta, men det är ett par saker som klassen redan gått igenom som jag missat när jag pluggat själv hemma, så det måste jag sätta mig med snart. Än har jag inte haft tid, det är fullt upp här. 

 Så varför är skriftspråket så svårt då? Först och främst har japanerna tre olika alfabet. Två av dem är stavelsealfabeten ひらがな (hiragana) och カタカナ (katakana), som du kan se exempel på här nedan.

I dessa alfabet motsvarar varje tecken en stavelse (exempelvis a, ka, to), vilket gör att de i praktiken motsvarar funktionen hos vårat alfabet. När du ser tecken bredvid varandra kan du ljuda ut dem till ett ord. De två olika alfabeten har olika tecken för samma ljud/stavelse. Anledningen till att det finns två är att japanerna använder det ena för att skriva japanska ord och det andra till utländska låneord. Hiragana och katakana har 46 tecken vardera, vilket kan ta några veckor att plugga in men är högst överkomligt så fort man lyckats få hjärnan att greppa att bokstäver inte måste se ut som a, b och c.

Värre är det med det tredje "alfabetet" 漢字 (kanji). Detta alfabet består av tecken som var för sig eller tillsammans med andra bildar hela ord. Dessa tecken har japanerna lånat från kinesiskan, men de har egna uttal på dem. Det finns väldigt många kanji, men antalet som används "till vardags" och krävs för att kunna läsa och förstå t.ex en dagstidning är 1945 st. Japp, 1945 st tecken att plugga in. Var börjar man ens? Jag valde att köpa den här boken:

Den är på 256 sidor, och när jag tagit mig igenom hela förväntas jag ha lärt mig 250 st väldigt enkla kanjitecken. Den första tredjedelen av boken handlar inte ens om kanji, utan vanliga beståndsdelar av kanjitecken som är bra att lära sig först för att lättare kunna greppa de mer komplicerade tecknen sedan. (som t.ex beståndsdelen 子 i tecknet 字 ovan).

I boken har jag bl.a fått lära mig att det inte räcker att komma ihåg alla strecken i varje kanji (som kan vara från ett enda upp till 20-30 stycken), utan att du även måste veta i vilken ordning och åt vilket håll de ska dras. Detta är inte överkurs, utan helt nödvändigt för att t.ex kunna slå upp dem i ett lexikon. Överkurs enligt mig är dock att jag också får lära mig på vilket sätt pennan ska lyftas från pappret när varje streck är draget (långsamt, tvärt, först en kort paus och sedan långsamt...). Kommentarer överflödiga.

Så här ser en "övningsruta" för att lära sig ett kanji ut i min bok:

Överst har du kanjitecknet med dess standardbetydelse under. Bredvid finns rutor som visar hur kanjin skrivs och där du kan öva på att skriva kanjin. Under finns kanjins alla olika uttal, och bredvid dessa olika ord som kanjin ingår i. Men vänta nu, vadå olika uttal? Jo, för att komplicera det hela ytterligare kan varje kanji uttalas på flera olika sätt (ofta två till fem stycken) beroende på vilket ord den ingår i. Så kanjin för "tre" här uppe kan uttalas som "mi", "mitsu", "mittsu" eller "san" beroende vilka andra tecken den står bredvid.

Så vitt jag förstått är det dock bortkastad tid att faktiskt plugga in alla de olika uttalen. Det är bättre att fokusera på vilka ord kanjin ingår i och lära sig dem, och då kommer uttalen automatiskt. Det är lättare att lära sig att månaden Mars, 三月 heter sangatsu på japanska och att känna igen de tecknen, är att lära sig att 三 ibland uttalas "san". Det här gör ju dock att om du stöter på ett japanskt ord som är nytt för dig kan du aldrig veta hur det uttalas innan du slagit upp det, även om du förstår betydelsen av tecknen. 

Hiragana + Katakana + Kanji = Japanska!

Japanska skrivs med en blandning av dessa tre alfabet. Ordet "röd" 赤い t.ex består av kanjitecknet 赤 och hiraganatecknet い. I läroböcker för nybörjare samt i barnböcker används en förenklad form utan kanji där alla ord skrivs som de uttalas, alltså enbart med hiragana och katakana. Då skulle "röd" skrivas som あかい (a ka i) istället. Mitt liv vore mycket enklare om alla japanska texter skrevs på detta vis istället för att blanda in besvärliga kanji, men tyvärr skulle inte detta fungera i praktiken. Texterna skulle bli väldigt röriga och också svårlästa, då många japanska ord uttalas likadant och du måste se kanjit för att avgöra vilket ord det är frågan om.

Så jag får nog kämpa vidare med min kanjibok, det känns i alla fall bättre nu när ni vet hur besvärligt jag har det

;-)

Det är en fråga jag fått många gånger. Mitt svar är nja, det är ganska svårt. Fast inte alls lika svårt som du tror. Framför allt är japanska ett trevligt språk att lära sig. Det är logiskt uppbyggt och har regler som det följer. Inte en massa undantag och bara två stycken oregelbundna verb. Uttalet är mycket enkelt att lära sig för oss svenskar, vi har i princip likadana ljud i våra språk. Meningar på nybörjarnivå är enkla att konstruera och mer avancerad meningsbyggnad kan du lära dig regel för regel.

Om man vill lära sig japanska måste man inse att det är helt annorlunda uppbyggt jämfört med svenskan. Japanskan använder partiklar för att konstruera meningar, små korta ord som ibland kan motsvara våra "med, till, från, och" etc. men också kan markera meningens huvudämne (subjekt) bland annat. Språket har också olika "artighetsnivåer" som utrycks genom att t.ex böja verb på olika sätt. Detta låter betydligt mer komplicerat än vad det är, men gör i praktiken att det oftast är omöjligt att översätta en japansk mening ord för ord till svenska. Man måste förstå betydelsen av meningen istället, och det är egentligen inte särkilt svårt när man väl har kommit in i det. Det är bara lite annorlunda från att lära sig t.ex engelska som liknar vårt eget språk mer (men istället har massor av oregelbundna verb och komplicerade uttal). 

En del företeelser i japanskan är nästan fånigt enkla. Som att japanerna inte böjer sina substantiv. Oavsett om du vill säga katt, katten eller katterna heter det 猫 (neko). Att konstruera en fråga är också enkelt. I en svensk mening måste vi byta plats på orden för att skapa en fråga. I japanskan lägger du bara till frågepartikeln か (ka) på slutet, som motsvarar ett uttalat frågetecken.

Svenska: Det här är lärarens bok.             blir till         Är det här lärarens bok?

Japanska: kore wa sensei no hon desu.   blir till          kore wa sensei no hon desu ka.

Japanskan har också stora mängder låneord från engelskan, även om uttalet skiljer sig en del från orginalspråket.

Det vore egentligen inte särskilt svårt alls att lära sig japanska (jämfört med andra språk) om det inte vore för skriftspråket. Skriftspråket är precis lika svårt att lära sig som du tror, möjligen svårare. Fortsättning följer i nästa inlägg.

Idag har jag gjort placeringstest för skolan. De testar allas japanskakunskaper i förväg för att lättare kunna placera eleverna på rätt nivå. Testet var internetbaserat med både kryssfrågor och en muntlig (!) del. Något resultat får jag inte idag, eftersom jag ska göra ytterligare ett test på plats på skolan innan det bestäms slutgiltigt. Det känns mycket seriöst allting.

Skolan jag ska gå på heter Genki Japanese and Culture School. Den är relativt liten och är särskilt inriktad mot västerländska studenter. Skolan satsar på att varje elev ska få mycket lärarkontakt och har därför bara 4-8 elever i varje klass. Undervisningen inriktas hela tiden på att få språkkunskaper som du kan använda praktiskt i verkligheten. Du får flytta upp (eller i värsta fall ned) i nivå så ofta det behövs för att vara på samma nivå som dina klasskamrater. Skolan ordnar också mycket aktiviteter och utflykter utanför undervisningen. Nackdelen med skolan är förstås att det är många västerlänningar där, så många pratar engelska.

På de flesta språkskolorna i landet är studierna inriktade mot att komma in på högre utbildningar, vilket gör att det blir många komplicerade ord och uttryck tidigt. Det är ofta är 20-40 elever i varje klass, och de flesta studenterna är från andra asiatiska länder, vilket gör att de brukar har ett försprång. Fördelarna med att gå på en sådan skola är förstås att det blir ett högt tempo, så hänger du med lär dig dig mycket. Eftersom de andra studenterna ofta inte förstår så mycket engelska blir du också "tvingad" att prata japanska hela tiden, vilket förstås är ett plus. Med tanke på mina mål med studierna (gärna lära mig mycket japanska men framförallt ha roligt) kändes Genki som det bästa alternativet.

Tillbaka till placeringstestet. För kryssdelen fick man välja mellan tre olika nivåer på frågor. Jag valde första nivån, och den passade nog bäst in på mina kunskaper. Jag kunde svara på 15 av 18 frågor, fast ett par var uteslutningsmetoden. Testet var skrivet på hiragana, som är ett av de 2 "stavelsealfabeten" i japanskan. Mer om det japanska skriftspråket i ett senare inlägg. Så här såg de första frågorna ut:

あさめしまえ(asameshimae) "Lätt som en plätt", inte sant? ;-)

Efter att jag skickat in den här delen kom jag oväntat till ett muntligt test. Man skulle spela in sitt svar på tre olika uppgifter, helst utan några förberedelser. Mycket nervöst. Dessvärre följde jag nog inte helt instruktionerna, för testet skulle ta 5 minuter att genomföra och jag satt i en timme... Det blev några inspelningar på varje svar innan jag kände mig nöjd, men jag kollade åtminstone inte upp ord eller skrev ner svaren före eller liknande. 

Har ni lust att höra mig prata japanska kommer en länk till första uppgiften här:

http://vocaroo.com/i/s13CMbSDX2MP

Uppgiften var att presentera sig själv, och det jag säger är:

konnichiwa! watashi wa Maria desu. sueedenjin desu. yoroshiku onegaishimasu! watashi wa Örebro ni sunde imasu. meganeya ni hataraite imasu. soro soro, nihon ni ikimasu. totemo tanoshimi desu! Ja. 

Vilket ungefär betyder:

Hej! Jag heter Maria. Jag är svensk. Trevligt att träffas! Jag bor i örebro, och arbetar i en optikaffär. Snart ska jag åka till Japan. Jag ser verkligen fram emot det. Hejdå!

Mycket avancerat ;-) Det är inte säkert att grammatiken stämmer helt hundra här eftersom jag inte kollat upp den.

Nu är testet gjort i alla fall, det känns bra :-)