Det har blivit några luncher på sushistället med rullband som ligger nära skolan (som jag skrivit om tidigare). Svårt att låta bli när det bara kostar 105 yen per tallrik (7 kr) och när det är så gott :-)

De allra flesta luncherna inhandlas dock på någon av de kombini som ligger nära skolan. (Kombini=japan-engelska för convinience store, typ 7-11). Det är fortfarande häftigt att kunna gå in på 7-11 och välja ut god och billig lunchmat, något jag verkligen kommer att sakna hemma i Sverige. 

Bloggen ligger fortfarande 2 veckor efter verkligheten, så detta var fredagen den 28:e september. En ur kompisgänget slutade på genkijacs för att ge sig ut och resa i Japan och vi hade en mycket rolig avskedsfest. (Han kom dock och hälsade på i fredags när vi hade avskedsfest för en annan vän så det var inte sista gången vi såg honom).

Kvällen började på en sushibar där vi satt vid ett rullband där all möjlig sushi passerade förbi, och man plockade det man ville ha. Det var jättehäftigt :-) Kaiten-zushi kallas det. Sushin var också väldigt billig, 100 yen (7 kr) per tallrik med 2 bitar, så det var inga problem att äta sig mätt. Inte toppklass på sushin men den var god. En väldigt rolig upplevelse. Efterrätter fanns också. När vi var klara räknade en ur personalen alla tallrikar för att se hur mycket vi skulle betala.

Ett fint videoklipp på rullbandet:

Radoje och Marie från Belgien. Någon har byggt ett fint torn av sushitallrikarna.

Om man ville ha något särskilt kunde man beställa det på en skärm vid bordet, så kom det rullande efter en stund. Mycket smidigt.

Efter sushin gick vi vidare till en bar ett par timmar. 

Efter barbesöket stötte vi ihop med en vi kände från skolan och några okända men trevliga människor, som var på väg för att sjunga karaoke. Vi bestämde oss snabbt för att följa med. Det var jättekul :-) Att gå ut och sjunga karaoke ihop är ett vanligt sätt att umgås i Japan. Man hyr ett litet rum, nästan som på ett hotell och så väljer man låtar och sjunger. Det går också att beställa mat och drinkar om man vill.

De okända men trevliga människorna. En kanadensare och en japan. Jag vill minnas att de hette Greg och Nene. (Men det är sannolikt fel).

Japaner står ofta upp i sofforna och sjunger. En del svenskar också...

  Gruppfoto!

Efter denna spontana tillställning var klockan efter tolv, vilket i Japan innebär att sista tåget för dagen avgått. Alla tåg/bussar och liknande slutar i Japan att avgå någon gång mellan halv tolv och tolv på centrala platser. (På icke centrala platser tidigare ändå förstås). Efter tolv står alltså valet mellan att ta en taxi hem (prisnivå som i Sverige) eller att vänta in första tåget vid klockan sex på morgonen. Efter viss tveksamhet valde de flesta av oss det senare alternativet, och gick vidare till en klubb där vi bokstavligt talat dansade hela natten. Det var väldigt roligt och förvånansvärt nog höll jag mig vaken utan problem. Det var dock väldigt skönt att få komma hem och sova efteråt :-)

I söndags gjorde jag och Maria en utflykt till canal city. Meningen var att Iraima skulle ha följt med också, men hon hade missuppfattat oss och väntade vid fel station, och var dessvärre den enda med en mobiltelefon. Shoganai som japanerna säger, "det är inget som kan göras något åt". 

Efter att ha väntat en bra stund på en Iraima som av förklarliga skäl aldrig dök upp gav vi oss av. Jag hade faktiskt ingen aning om vad canal city egentligen var för något, jag hade hört namnet ofta och trodde nog att det var en stadsdel i Fukuoka. När vi kom fram efter 20 min promenad från centrum insåg jag att det var ett stort köpcentrum beläget vid kanalen som går genom staden. Utifrån sett såg det inte mycket ut för världen, och jag undrade lite varför jag hört så mycket om att det skulle vara vackert. När vi kom in förstod jag varför. Dessa foton är tagna på köpcentrumets stora innergård. 

Riktigt häftigt ställe, det är så vackert :-) Inne på själva köpcentrumet fanns mängder med spännande butiker, och en hel avdelning med bara restauranger som sålde olika sorters ramen, där vi passade på att äta. Vi ställde oss i kö till en automat utanför restaurangen, där vi valde vilken mat och dryck vi ville ha, betalade och fick en biljett. (Mycket vanligt tillvägagångssätt på ramenställen). Sedan stod vi i en kortare kö till själva restaurangen, tills det blev ett ledigt bord och vi blev visade till våra platser. Den anställda tog våra biljetter och kom tillvaka en stund senare med vår ramen. Det här stället serverade tonkotsu ramen, en rätt som södra Japan (och framförallt Fukuoka) är känd för. Det är helt enkelt ramen (soppa med nudlar och olika tillbehör) där soppbasen är baserad på fläskben och fett som kokas länge. Låter kanske inte så trevligt men det är mycket gott. Miljön inne på restaurangen var mycket speciell. Kunder blev ju färdiga och gick ganska ofta, och varje gång satte den första i personalen som såg dem igång en skrikkedja där alla anställda skrek "arigatô gozaimasu!" (tack så mycket) och liknande så högt de kunde i munnen på varandra. Emellanåt verkade de nästan tävla om vem som skrek högst. Det var en väldigt trevlig stämning, personalen verkade ha roligt, men också väldigt högljutt så vi var ganska glada att komma därfrån när vi ätit upp. (Till en kör av "arigatô gazaimasu" förstås.)

Tonkotsu ramen

Efter ett par timmar av framförallt fönstershoppande gick vi sedan på en lyxig glassbar. Våra glassar kostade mer än vår ramen, men ändå inte mer än typ 50 kr så det kändes helt okej att unna sig. Den var mycket god!

Även inne på glassbaren var det trevlig stämning, personalen "bakade" varje portion glass på ett bakbord genom att mosa ihop glassen med olika ingredienser. Under tiden sjöng de olika små sånger i kör, mycket underhållande. Jag såg en skylt om att de höll auditions för nya anställda, så jag antar att bra sångröst är ett krav för att få anställning där :-P

Som avslutning på en trevlig utflykt såg vi en liten cirkusföreställning som hölls ute på innergården.

Efter att vi kommit tillbaka till studentboendet var vi rätt trötta och kände egenligen inte för att göra något mer den dagen. Vi hade dock lovat några japanska tjejer vi träffade på temaki-kvällen att följa med ut och äta, så det var bara att göra sig iordning (på ca 5 minuter eftersom vi upptäckte att vi skulle mötas upp tidigare än vi räknat med) och ge sig av. Vi mötte upp de andra, tog tunnelbanan två stationer och gick sedan länge och väl för att komma till restaurangen. Till vår förvåning dök de flesta av tjejerna inte upp, men vi blev ändå ett litet gäng. Med var också två tyskar från skolan, och resturangen vi besökte var just en tysk restaurang eftersom japanerna ville pröva på deras mat. Vi beställde in några rätter och delade på dem så att alla fick pröva på allt, och det var riktigt gott. Det kändes lite speciellt att hålla i en gaffel igen, det var faktiskt första gången sedan jag kom till Japan. 

Felix, Kana-san och Maria (Kana-san har mycket roligt, troligen för att jag försökte säga "chiizu!" på äkta japanskt vis när jag tog bilden).

Efter maten var det dags för efterätt. Jag och Maria såg mycket fram emot den och anade inte alls oråd när personalen två gånger kom ut och sade något om att den var mycket stor. Tyskarna och japanerna sade bara att det var okej och vi skandinavier satt lyckligt ovetande. Så kom personalen ut med två stora stekpannor med efterätten, en slags pannkaksrätt med ungspannkaka i bitar och frukt. Jag tänkte först att vi skulle vara fyra personer på varje stekpanna, eftesom vi var åtta personer. Sedan kom de ut med två stekpannor till, och jag tänkte att det verkade som lite väl mycket efterätt med en halv stekpanna var. Och sedan kom de förstås ut med fyra till.

Mycket efterätt var det, men den var också väldigt god, så vi gjorde vårt bästa. Jag fick faktiskt i mig allt utom två bitar, sedan tog det stopp. Jag kan dock säga att det här är första gången jag ätit så mycket att jag var alldeles för mätt för att äta frukost nästa dag. En rolig detalj var att det till ungspannkakan faktiskt serverades lingonsylt, den fick vi i en separat skål. Kvällen blev i alla fall mycket trevlig, och det var roligt att få nya japanska bekantskaper.

Ovan: Något jag inte trodde att jag skulle stöta på i Japan.

Ännu ett fredagsskolparty, den här gången gick vi och åt shabu-shabu! Att äta shabu-shabu är mycket gott, och roligt. Man får en gryta med kokande buljong på bordet, och så får man brickor med råa köttbitar. Dessa kokar man själv i buljongen med hjälp av sina ätpinnar (ca 10 sekunder) innan man doppar dem i sås och äter. おいしい！(oishii = jättegott). Det fanns också grönsaker att koka, och ris till om man ville ha. Det här stället var (precis som sweet paradise) ett tabehoudai, all you can eat. Och jag åt en hel del... Även på detta restaurangbesök följde det med japanska universitetsstudenter, något vi alla var mycket glada över eftersom vi inte hade en aning om vad vi skulle göra först. 

Kokplattan med buljonggrytan överst, och lådorna med kött nedanför. Dessa böts ut mot nya i rask takt under middagen allt eftersom vi åt upp köttet.

Man fick välja ut två buljoner av (om jag minns rätt) sex olika sorter. Här pågår tillagning förfullt. Det färdiglagade köttet doppades antingen i en mycket god lite syrlig sås eller i rått ägg, som inte heller var så dumt.

Större delen av gänget  

Dagen därpå var vi på festival igen. Den här var lite större än den vi var på sist, och kretsade inte runt fyrverkerier utan ett firande vid ett tempel, som så många andra festivaler i Japan. Tyvärr missade vi paraden som hölls, men vi gick i alla fall runt bland marknadsstånden och tittade, och åt saker förstås :-)

Marknadsvimmel.

Ovan: Fiskdamm vid tempelområdet.

Nedan: Marknadsstånd med fiskdamm. Det är ett spel som går ut på att försöka fånga en guldfisk med hjälp av en "håv" bestående av en plastring med handtag täckt med ett tunt papper. Kräver en del skicklighet eftersom fisken inte vill bli fångad och pappret snart blir blött och går sönder. Om man lyckas fånga fisken vinner man den helt enkelt, och får den med sig hem i en vattenfylld påse. Idén är rolig, men det måste vara hemskt för fiskarna, både före och efter fångsten... Inte något vidare sätt att få ett husdjur på.

Det finns vardagar i Japan också, även om de inte direkt känns som vardagar än. Nedan kanjiläxa, övning på skriva tecknen rätt och försöka komma ihåg vad de betyder. Till höger ser ni min lärobok. Om drygt en vecka har vi ett stort prov för att gå vidare till bok två (jag hoppade in på kapitel nio av tolv i denna bok), så får nog försöka lägga lite mer tid på studier närmsta tiden än vad jag gjort hittills :-P

Matlagning ägnar jag mig åt med ojämna mellanrum också. Med tanke på att färdig- och utemat är väldigt billig jämfört med svenska priser, och ingredienser till matlagning istället är någon dyrare än i Sverige sparar jag inte jättemycket på att laga egen mat, men det är kul ibland och skönt som omväxling att inte behöva gissa vad det är jag äter. (Gissningleken i det här fallet sker vid inköp i mataffären, alltid lika spännande att försöka hitta rätt ingrediens). Här nedan har jag gett mig på fisksoppa.

Jag använde alla ingedienser ovan utom det torkade sjögräset (nori) och sojan. Jag vet inte vad det var för sorts fisk men den var god. Jag har inte sett någon fryst fisk i Japan, all fisk säljs färsk och ofta hel. Denna behövde jag bara rensa från ben och skinn, men det tog ändå 40 min p.g.a hemskt slöa knivar. Lyckligtvis har jag nu hittat en knivslip, så i fortsättningen bör det gå bättre. Vi lagar mat på gasplattor i köket. Jag tyckte att det verkade lite läskigt först, men började snabbt att älska dem. De är enkla att använda och man kan höja och sänka värmen omedelbart. Matlagningen går snabbare än hemma och om något håller på att koka över drar man bara ner värmen så slutar det koka på en gång. Väldigt smidigt. Trots det är jag nog inte sugen på någon gasspis i framtiden, vill inte gärna ha en öppen låga i köket.

Slutresultatet. Det blev gott, och räckte i fyra dagar till så inte så dumt :-) Jag har ett litet frysfack i kylskåpet som rymmer en matlåda, skönt att inte behöva äta allt på rad.

Japanerna verkar vara galna i att förpacka saker. Här nedan är lite godis jag köpte häromdagen. Kakor och en liten förpackning chips.

Och här nedan är förpackningarna öppnade. Kakorna ligger styckförpackade, och inuti chipsröret låg chipsen inneslutna i en påse. Känns lite onödigt... Till deras försvar måste jag säga att alla förpackningar är exemplariskt lättöppnade med tydliga instruktioner. 

Överhuvudtaget kommer det mesta i små förpackningar här i Japan. Brödskivor ligger ofta förpackade 3 och 3, vanlig påläggsost sälj endast styckförpackad i skivor som åttapack och ägg kan man köpa ett åt gången (i minimal äggkartong förstås). Kålhuvuden är alltid delade i fjärdedelar och köttfärs kan köpas i 100 gramsförpackning. Mycket smidigt för ett enmanshushåll måste jag säga. Japaner verkar ofta handla bara det de behöver för dagen och vill gärna ha allting färskt, så det har nog med det att göra. I mataffärerna finns inga stora kundvagnar som hemma, utan bara en liten vagn som rymmer en vanlig kundkorg, sådana vi bär på armen. Mer än så verkar ingen handla.

Känner man inte för att laga maten själv kan man alltid gå på den färdiggjorda maten. Den håller riktigt hög kvalitet och är alltid fräsch, eftersom den måste säljas samma dag som den tillagas. En standardlåda kostar 400 yen, ca 28 svenska kronor. Man kan också köpa fantastiskt goda risbollar med fyllning (onigiri), ofta omsvepta med torkad sjögräs (nori) för 100 yen, 7 kronor. Man behöver två för att bli riktigt mätt. Jag får erkänna att jag äter dem till lunch 2 av 3 dagar. En annan stor fördel med att allt tillagat måste säljas samma dag är att det alltid reas ut på kvällen, från 20 % rabatt till halva priset. 

Jag har förstås hunnit med en hel del utöver skolan. Mycket tid har jag ägnat åt att få ordning i mitt rum, vilket har inneburit en del shopping efter skolan. Hittills har jag hunnit med tre vändor till en 100 yen-shop nära stationen, och kommit hem med stora,välfyllda kassar varje gång. En 100 yen-shop är något som närmast måste beskrivas som en välsignelse för någon som ska bo en kortare tid i Japan, eller för vem som helst som behöver få tag i enklare grejer till hushållet. Det är en affär där nästan alla varor kostar 100 yen, ca 7 svenska kronor. Större grejer kan kosta 200-500 yen, men det allra mesta kostar bara 7 kr. Och du kan få tag i nästan vad som helst! Det finns ätpinnar, skålar, rengöringsmedel och andra städprylar, förvaringslådor, handdukar, tvål, köksgrejer, smink och krämer m.m Det här köpte jag på min första shoppingtur:

För alla de här grejerna betalade jag totalt 5250 yen, eller 350 kronor. Det känns väldigt prisvärt :-) När jag inte har pluggat, shoppat eller ordnat i rummet har jag ofta varit ute och ätit med mina nyfunna vänner här. Jag umgås med ett gäng bestående av en dansk, en holländare, en schweizare och två andra svenskar, som började samtidigt som mig och bor på samma studentboende. De går alla i nybörjarklassen så vi har lite olika scheman, men har hunnit ses en del. Innan jag kom till Japan hoppades jag ju på att det inte skulle vara några andra svenskar på skolan, men väl här är jag mycket glad för de finns. Det blir tillräckligt men japanska ändå, så det är bara skönt att det finns landsmän att prata med. Och de i gänget är inte de enda, jag har träffat minst tre svenskar till på skolan. 

Som sagt har det blivit en hel del utemat. Faktum är att jag inte lagat mat på boendet en enda gång hittills, om det inte räknas att bre smörgåsar. (Det gör det nog inte va?) Dels har det varit ont om tid, och dels har ju inte köket varit så trevligt att vara i p.g.a all smuts. Det är dock åtgärdat nu, vi hade storstädning idag med fina städprylar från 100 yen-affären så imorgon (söndag) tänkte jag inviga köket med lite matlagning. All utemat har ändå inte varit så farlig för plånboken. Lite enklare mat som den på bilden nedan, ris toppat med kött (och dressing i det här fallet) kostar mellan 30 och 40 kronor.

Denna rätt serverades även med en rå äggula, jag fick själv knäcka ägget och sila det över en smart hållare som separererade gulan. 

Något finare restaurangmat kostar ca 50-70 kronor.   

Intressant blandning av nudlar, något friterat, nori (sjögräs) lök, kallt fiskmos och något odefinierbart. Allt var mycket gott utom fiskmoset. Buljongen bredvid tömmer man över maten innan man börjar äta.

Vilhelm (en av svenskarna) äter nudlar som en äkta japan.

Riktigt fin mat kan förstås kosta betydligt mer än så här, men det är mycket lätt att hitta en god middag för de här priserna. Nu är det hög tid att sova, imorgon har jag en massa att plugga på inför nästa skolvecka. Idag hanns det inte med några studier alls, utöver köksstädningen var vi nämligen på en japansk fyrverkerishow/festival. det var väldigt roligt, tog lite bilder som får hamna i ett annat inlägg :-)