Hög tid för ett inlägg nu. Jag har varit väldigt upptagen första dagarna, och är fortfarande, men jag ska försöka komma ikapp. Lördag morgon kl 09.00 var jag framme i Tokyo. (lokal tid). Flygresan gick bra, med ett byte i Helsingfors som gick smärtfritt. På planet till Japan hade alla en egen skärm med en massa filmer, men min var förstås trasig. Det var nog lika bra det dock, eftersom jag tänkt sova så mycket som möjligt. Sovandet gick väl lite si och så, jag satt envist och blundade i 6 timmar men sov kanske 2 timmar. Det räckte ganska bra som tur var. 

Min stolsgranne på planet var en japansk man. Vi småpratade litegrann under resan, nästan bara på japanska eftersom han var mycket dålig på engelska. Jag förstod kanske 1/3 av vad han sa, men det räcker förvånansvärt långt. Han var mycket imponerad av att jag reste ensam till Japan för att studera, och lite bekymrad över hur jag skulle hitta till mitt vandrarhem. Det slutade med att han bestämde sig för att följa mig hela vägen dit vilket tog kanske 1,5 timme, otroligt vänligt. Vi hade "Japan-träning" och övade på att köpa tågbiljetter, säga arigatô (tack) till alla, stå på rätt sida i rulltrappan och lyssna efter rätt tågutrop. Det var väldigt roligt, men också en ganska jobbig dag eftersom det var 34 grader varmt, riktigt tufft med alla väskor. 

金山さん (Kanayama-san), en man som verkligen lever upp till japanernas rykte om att vara vänliga och hjälpsamma. 

På väg till vandrarhemmet. Jag hade gärna gått tillbaka och tittat mer på templet, men det var verkligen outhärdligt varmt. Får ta det nästa vända i Tokyo om jag hinner. 

På vandrarhemmet bodde jag i ett delat rum, men de andra dök inte upp förrän framåt åtta på kvällen så jag hade gott om plats att packa om och fixa. Ungefär vid den tiden insåg jag att jag inte hade ätit något sedan sju på morgonen (man blir inte hungrig i 34 graders värme) och fick hjälp av en ålänning jag mötte i lobbyn att hitta till närmsta 7-11. Det är ett mycket bra ställe om man vill hitta billig och god snabbmat i japan, inte som i Sverige alltså. Det här åt jag: 

Fyllda friterade knyten av något slag (mycket goda!) och nudlar som man lägger 1 bunt i taget i "såsen" och äter. Tyvärr försökte jag mig på att äta på japanskt vis och höll upp skålen till munnen, vilket slutade med att jag spillde ut halva skålen över byxorna. Lyckligtvis fanns tvättmaskin att tillgå. 

Den här kvällen var det inga problem alls att somna, jag var helt slut. Morgonen därpå gick jag upp tidigt för att bege mig till flygplatsen och resa vidare till Fukuoka.

Då ska man vara borta i fyra månader och allt som behövs under den tiden ska få plats i en resväska och en ryggsäck. Av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle bli enkelt. Jag hade fel. Lyckligtvis är jag en planeringsmänniska som skrivit packlista för två månader sedan och avsatt två hela dagar till packandet, så jag hade tid att sona för mitt misstag. 

Min samsonite resväska, julklapp från pappa. 

Och min fjällrävenryggsäck. Jag köpte den särkilt för resan för att kunna ha en så stor ryggsäck som möjligt som var godkänd som handbagage. Den lär ju komma till användning på fler resor. 

Ursprungligen hade jag tänkt ta med mig hela flaskor av shampoo m.m för att slippa leta upp detta i Japan det första jag gjorde. Denna tanke övergavs dock snabbt och de stora flaskorna ersattes med miniflaskor. Jag fick också inse att varken mina träningskor eller handdukar skulle kunna få plats. Efter att ha gjort dessa nödvändiga nedskärningar packade jag väskan för första gången. När jag var klar tornade ett litet berg av saker upp sig över kanten på väskan och det fanns inga möjligheter att stänga den. Så jag tänkte om, och valde bort en del kläder.

Det var väl kanske onödigt mycket till att börja med...

Jag rullade alla kläder och pressade ner i åteförslutningsbara plastpåsar, vilket gjorde att de tog mycket mindre plats. Jag såg också till att fylla skor och liknande med småprylar. Jag packade igen, och pusslade allt jag kunde. Resultatet? Fortfarande ett berg, om än något mindre. En stor bov i dramat var min vinterjacka, som jag är tvungen att ha med mig.

De har tyvärr vinter i Japan också.

Den tog ensam upp kanske en sjättedel av väskan. Lyckligtvis kom jag nu på en plan för att överlista den; jag rullade ihop den och pressade ner den i en liten sovsäckspåse.

Maria vs. vinterjacka 1-0.

Efter detta, i kombination med ytterligare utrensing av kläder och prylar gick väskan faktiskt att stänga.

Yaay!

Den är fortfarande oroväckande välfylld, så jag ska göra en sista genomgång idag och se om jag kan sortera bort något mer. Det mesta går förstås att köpa på plats i Japan, men sådant som ingångna skor och nödvändiga skolböcker måste jag ha med mig, och det tar en del plats.

Imorgon bär det av!

 Så varför är skriftspråket så svårt då? Först och främst har japanerna tre olika alfabet. Två av dem är stavelsealfabeten ひらがな (hiragana) och カタカナ (katakana), som du kan se exempel på här nedan.

I dessa alfabet motsvarar varje tecken en stavelse (exempelvis a, ka, to), vilket gör att de i praktiken motsvarar funktionen hos vårat alfabet. När du ser tecken bredvid varandra kan du ljuda ut dem till ett ord. De två olika alfabeten har olika tecken för samma ljud/stavelse. Anledningen till att det finns två är att japanerna använder det ena för att skriva japanska ord och det andra till utländska låneord. Hiragana och katakana har 46 tecken vardera, vilket kan ta några veckor att plugga in men är högst överkomligt så fort man lyckats få hjärnan att greppa att bokstäver inte måste se ut som a, b och c.

Värre är det med det tredje "alfabetet" 漢字 (kanji). Detta alfabet består av tecken som var för sig eller tillsammans med andra bildar hela ord. Dessa tecken har japanerna lånat från kinesiskan, men de har egna uttal på dem. Det finns väldigt många kanji, men antalet som används "till vardags" och krävs för att kunna läsa och förstå t.ex en dagstidning är 1945 st. Japp, 1945 st tecken att plugga in. Var börjar man ens? Jag valde att köpa den här boken:

Den är på 256 sidor, och när jag tagit mig igenom hela förväntas jag ha lärt mig 250 st väldigt enkla kanjitecken. Den första tredjedelen av boken handlar inte ens om kanji, utan vanliga beståndsdelar av kanjitecken som är bra att lära sig först för att lättare kunna greppa de mer komplicerade tecknen sedan. (som t.ex beståndsdelen 子 i tecknet 字 ovan).

I boken har jag bl.a fått lära mig att det inte räcker att komma ihåg alla strecken i varje kanji (som kan vara från ett enda upp till 20-30 stycken), utan att du även måste veta i vilken ordning och åt vilket håll de ska dras. Detta är inte överkurs, utan helt nödvändigt för att t.ex kunna slå upp dem i ett lexikon. Överkurs enligt mig är dock att jag också får lära mig på vilket sätt pennan ska lyftas från pappret när varje streck är draget (långsamt, tvärt, först en kort paus och sedan långsamt...). Kommentarer överflödiga.

Så här ser en "övningsruta" för att lära sig ett kanji ut i min bok:

Överst har du kanjitecknet med dess standardbetydelse under. Bredvid finns rutor som visar hur kanjin skrivs och där du kan öva på att skriva kanjin. Under finns kanjins alla olika uttal, och bredvid dessa olika ord som kanjin ingår i. Men vänta nu, vadå olika uttal? Jo, för att komplicera det hela ytterligare kan varje kanji uttalas på flera olika sätt (ofta två till fem stycken) beroende på vilket ord den ingår i. Så kanjin för "tre" här uppe kan uttalas som "mi", "mitsu", "mittsu" eller "san" beroende vilka andra tecken den står bredvid.

Så vitt jag förstått är det dock bortkastad tid att faktiskt plugga in alla de olika uttalen. Det är bättre att fokusera på vilka ord kanjin ingår i och lära sig dem, och då kommer uttalen automatiskt. Det är lättare att lära sig att månaden Mars, 三月 heter sangatsu på japanska och att känna igen de tecknen, är att lära sig att 三 ibland uttalas "san". Det här gör ju dock att om du stöter på ett japanskt ord som är nytt för dig kan du aldrig veta hur det uttalas innan du slagit upp det, även om du förstår betydelsen av tecknen. 

Hiragana + Katakana + Kanji = Japanska!

Japanska skrivs med en blandning av dessa tre alfabet. Ordet "röd" 赤い t.ex består av kanjitecknet 赤 och hiraganatecknet い. I läroböcker för nybörjare samt i barnböcker används en förenklad form utan kanji där alla ord skrivs som de uttalas, alltså enbart med hiragana och katakana. Då skulle "röd" skrivas som あかい (a ka i) istället. Mitt liv vore mycket enklare om alla japanska texter skrevs på detta vis istället för att blanda in besvärliga kanji, men tyvärr skulle inte detta fungera i praktiken. Texterna skulle bli väldigt röriga och också svårlästa, då många japanska ord uttalas likadant och du måste se kanjit för att avgöra vilket ord det är frågan om.

Så jag får nog kämpa vidare med min kanjibok, det känns i alla fall bättre nu när ni vet hur besvärligt jag har det

;-)

Det är en fråga jag fått många gånger. Mitt svar är nja, det är ganska svårt. Fast inte alls lika svårt som du tror. Framför allt är japanska ett trevligt språk att lära sig. Det är logiskt uppbyggt och har regler som det följer. Inte en massa undantag och bara två stycken oregelbundna verb. Uttalet är mycket enkelt att lära sig för oss svenskar, vi har i princip likadana ljud i våra språk. Meningar på nybörjarnivå är enkla att konstruera och mer avancerad meningsbyggnad kan du lära dig regel för regel.

Om man vill lära sig japanska måste man inse att det är helt annorlunda uppbyggt jämfört med svenskan. Japanskan använder partiklar för att konstruera meningar, små korta ord som ibland kan motsvara våra "med, till, från, och" etc. men också kan markera meningens huvudämne (subjekt) bland annat. Språket har också olika "artighetsnivåer" som utrycks genom att t.ex böja verb på olika sätt. Detta låter betydligt mer komplicerat än vad det är, men gör i praktiken att det oftast är omöjligt att översätta en japansk mening ord för ord till svenska. Man måste förstå betydelsen av meningen istället, och det är egentligen inte särkilt svårt när man väl har kommit in i det. Det är bara lite annorlunda från att lära sig t.ex engelska som liknar vårt eget språk mer (men istället har massor av oregelbundna verb och komplicerade uttal). 

En del företeelser i japanskan är nästan fånigt enkla. Som att japanerna inte böjer sina substantiv. Oavsett om du vill säga katt, katten eller katterna heter det 猫 (neko). Att konstruera en fråga är också enkelt. I en svensk mening måste vi byta plats på orden för att skapa en fråga. I japanskan lägger du bara till frågepartikeln か (ka) på slutet, som motsvarar ett uttalat frågetecken.

Svenska: Det här är lärarens bok.             blir till         Är det här lärarens bok?

Japanska: kore wa sensei no hon desu.   blir till          kore wa sensei no hon desu ka.

Japanskan har också stora mängder låneord från engelskan, även om uttalet skiljer sig en del från orginalspråket.

Det vore egentligen inte särskilt svårt alls att lära sig japanska (jämfört med andra språk) om det inte vore för skriftspråket. Skriftspråket är precis lika svårt att lära sig som du tror, möjligen svårare. Fortsättning följer i nästa inlägg.

Idag har jag gjort placeringstest för skolan. De testar allas japanskakunskaper i förväg för att lättare kunna placera eleverna på rätt nivå. Testet var internetbaserat med både kryssfrågor och en muntlig (!) del. Något resultat får jag inte idag, eftersom jag ska göra ytterligare ett test på plats på skolan innan det bestäms slutgiltigt. Det känns mycket seriöst allting.

Skolan jag ska gå på heter Genki Japanese and Culture School. Den är relativt liten och är särskilt inriktad mot västerländska studenter. Skolan satsar på att varje elev ska få mycket lärarkontakt och har därför bara 4-8 elever i varje klass. Undervisningen inriktas hela tiden på att få språkkunskaper som du kan använda praktiskt i verkligheten. Du får flytta upp (eller i värsta fall ned) i nivå så ofta det behövs för att vara på samma nivå som dina klasskamrater. Skolan ordnar också mycket aktiviteter och utflykter utanför undervisningen. Nackdelen med skolan är förstås att det är många västerlänningar där, så många pratar engelska.

På de flesta språkskolorna i landet är studierna inriktade mot att komma in på högre utbildningar, vilket gör att det blir många komplicerade ord och uttryck tidigt. Det är ofta är 20-40 elever i varje klass, och de flesta studenterna är från andra asiatiska länder, vilket gör att de brukar har ett försprång. Fördelarna med att gå på en sådan skola är förstås att det blir ett högt tempo, så hänger du med lär dig dig mycket. Eftersom de andra studenterna ofta inte förstår så mycket engelska blir du också "tvingad" att prata japanska hela tiden, vilket förstås är ett plus. Med tanke på mina mål med studierna (gärna lära mig mycket japanska men framförallt ha roligt) kändes Genki som det bästa alternativet.

Tillbaka till placeringstestet. För kryssdelen fick man välja mellan tre olika nivåer på frågor. Jag valde första nivån, och den passade nog bäst in på mina kunskaper. Jag kunde svara på 15 av 18 frågor, fast ett par var uteslutningsmetoden. Testet var skrivet på hiragana, som är ett av de 2 "stavelsealfabeten" i japanskan. Mer om det japanska skriftspråket i ett senare inlägg. Så här såg de första frågorna ut:

あさめしまえ(asameshimae) "Lätt som en plätt", inte sant? ;-)

Efter att jag skickat in den här delen kom jag oväntat till ett muntligt test. Man skulle spela in sitt svar på tre olika uppgifter, helst utan några förberedelser. Mycket nervöst. Dessvärre följde jag nog inte helt instruktionerna, för testet skulle ta 5 minuter att genomföra och jag satt i en timme... Det blev några inspelningar på varje svar innan jag kände mig nöjd, men jag kollade åtminstone inte upp ord eller skrev ner svaren före eller liknande. 

Har ni lust att höra mig prata japanska kommer en länk till första uppgiften här:

http://vocaroo.com/i/s13CMbSDX2MP

Uppgiften var att presentera sig själv, och det jag säger är:

konnichiwa! watashi wa Maria desu. sueedenjin desu. yoroshiku onegaishimasu! watashi wa Örebro ni sunde imasu. meganeya ni hataraite imasu. soro soro, nihon ni ikimasu. totemo tanoshimi desu! Ja. 

Vilket ungefär betyder:

Hej! Jag heter Maria. Jag är svensk. Trevligt att träffas! Jag bor i örebro, och arbetar i en optikaffär. Snart ska jag åka till Japan. Jag ser verkligen fram emot det. Hejdå!

Mycket avancerat ;-) Det är inte säkert att grammatiken stämmer helt hundra här eftersom jag inte kollat upp den.

Nu är testet gjort i alla fall, det känns bra :-)

Att jag nu ska resa till Japan är ett beslut som vuxit fram väldigt långsamt under lång tid. Jag har alltid varit intresserad av Japan, det är ett fascinerande land med en väldigt unik kultur, både den traditionella och popkulturen, och ett vackert språk. Om jag någonsin skulle åka på en längre resa skulle det bli just dit, det har jag vetat länge. Att det däremot faktiskt skulle bli av är en helt annan sak.

När jag först började fundera på att faktiskt åka till Japan gick jag på universitetet och studerade till optiker. Jag kom snabbt fram till att det redan var "för sent" att åka på en längre resa. Den vanligaste tidpunkten är ju precis efter gymnasiet, med pengar man sparat ihop genom sommarjobb och boende hos föräldrar. Direkt efter universitet skulle jag inte ha råd, och dessutom behövde jag komma in i mitt yrke och få lite arbetslivserfarenhet. Och när jag väl hade ett fast jobb skulle jag ju bara ha fem veckors semester om året, ingen tid för långresor då. 

Japantankarna kom dock tillbaka med jämna mellanrum, och jag började inse att det ju faktiskt går att ta tjänstledigt och liknande om man verkligen vill åka. Men så började jag jobba och trivdes väldigt bra med det, och fick fullt upp med vardag. Japanresan kändes ganska avlägsen och osannolik, men jag minns att jag tänkte flera gånger att det var väldigt tråkigt att det troligen inte skulle bli av. En resa av del här slaget, oavsett om den går till Japan eller någon annanstans är ju en otrolig upplevelse, något man minns hela livet och jag tänkte att det fanns risk för att jag skulle ångra mig längre fram om jag inte åkte.

Plötsligt började också flera av mina vänner och bekanta att ge sig ut på resor till olika platser i världen för studier, tågluffning och annat, och jag kände mig avundsjuk. Dessa vänner hade ju också studier och jobb, och lyckades alldeles utmärkt med att kombinera ihop det med resandet. Det borde ju jag också kunna. Jag började titta lite vagt på studier i Japan, och ramlade åter in på den här hemsidan http://www.freezoon.net/jap/index.html som jag läst igenom ett par gånger tidigare under åren. Hemsidan är gjord av en kille som fullständigt älskar japan och har studerat där själv under två år, och sidan är informativ (även om en del av infon börjar bli utdaterad nu) och framförallt mycket uppmuntrande. Jag började känna att min drömresa faktiskt kunde bli verklighet, men jag var inte riktigt där än.

Ett par månader senare var jag på besök hemma hos min kära farmor. Vi hade trevligt som vanligt och pratade och spelade kort, men när jag gick och lade mig på kvällen kunde jag inte somna. Jag låg vaken och vred och vände mig till klockan tre på natten, låg och ältade problem sådär som man alltid gör när man inte kan sova, och kände mig allmänt olycklig. Då plötsligt gick det upp för mig -Det var klart att jag skulle till Japan! Ville jag åka var det ju faktiskt bara att göra det, allt annat löser sig på ett eller annat sätt. Från den natten för ca. ett år sedan var beslutet skrivet i sten, och sedan dess har jag planerat resan. Nu åker jag om drygt 2 veckor, och det känns väldigt bra. Jag vet att det kommer att bli en fantastiskt resa, och även om en massa saker går snett och det inte blir som planerat kommer det att vara en otrolig erfarenhet.

Nu närmar sig avresan med stormsteg, så dags för första inlägget tänkte jag! Igår fick jag reda på var jag ska bo under tiden jag studerar. Jag har bokat resan (japanskkurs + boende) via Blueberry språkresor, och valde att bo i studentkorridor.

Så här ser byggnaden ut:  

Och här är entrén. Ser ganska mysigt ut väl?

Och viktigast av allt, ett exempel på hur rummet kan se ut. Det är ca 12 m² och det finns säng, skrivbord, garderob, litet kylskåp och eget badrum. Rummet har tillgång till internet och det verkar finnas balkong. I byggnaden finns det tillgång till kök, tvätt och studierum.

Studenthemmet ligger relativt nära skolan med japanska mått mätt, man tar tåget från en station i närheten av studenthemmet, sedan är det ca 12 min tågresa och ytterligare 5-6 min promenad för att ta sig till skolan. Skolan ligger centralt belägen i Fukuoka. Jag ser verkligen fram emot att få komma dit!